Was a long and dark December, from the rooftops I remember.
There was snow, white snow.

Coldplay har rätt i en sak, december är mörk och lång. När jag tittade på datumet på datorn it showed "den 5 december" och jag som trodde att det var den 9:e eller något tvåsiffrigt datum, men nej, vi har enligt mina beräkningar stannat i tiden. Och ingen snö heller, något som är riktigt tråkigt, måste jag erkänna. Jag har ingen bil så jag kan inte bli förbannad över det hala väglaget som får halva Sverige att råka i kaos, inga däck att byta (dock har jag lyft en del), och etc etc.

Kan ju bara ta den där händelsen som inträffade för några veckor sedan när moder och jag skulle bära ner vinterdäcken till bilen, då de skulle på lite senare, som i nuläget är lite onödigt. Anyway, jag satt ju bara och slappa framför datorn iförd i en kortärmad tröja och ett par shorts när mor sa "nu ska vi bära däck!". På med skorna (inga strumpor) och upp på vinden, men där befann sig dom inte. Inte enligt mina ögon men de låg under en hög med skit (inte riktig skit, som tur var), dolda för det mänskliga ögat men inte för den omänskliga styrkan som fick bort skiten. Kånkade ner dessa däck till bilen, men inte ville de sättas på bilen frivlligt utan var tvungna att smutsa ner hela mig med svart grejsamojs. In med asen i bilen, låste, det är runt 0-gradigt ute då jag springer fram till porten och ser att portkodenssaken inte längre fungerar (slutar fungerar efter nio-tio sisådär). Vänter på mor som kommer gåendes sakta, grävandes efter nycklarna och jag tyckte det tog lite väl mycket tid.
Mamma stannar upp:

- Jag tror jag glömde nycklarna däruppe...!"

Just i det ögonblicket dog jag inombords. Där stod jag i shorts och t-shirt med ett par sneakers på i ett 0-gradigt Norrköping. Jag funderade på att gå fram till nästa förbipasserande och be om att få låna telefonen, men jag insåg ganska snabbt att det var uteslutet då folk inte brukar vilja låna ut sina mobiler till en lättklädd person med händer lika skitiga som en bilmekanikers. Nästa tanke var att vi var tvungna att gå till far, som bor ett antal kilometer därifrån, men som tur var hittade mamma nycklarna i en avlägsen ficka...

Nära döden-upplevelse där, vill jag lova.
Min mamma är en grym mamma, en sådan mamma jag vill ha. Hon är bäst.

Nu sitter jag här och dricker läsk samt "väntar" på att klockan ska bli sent så jag kan lägga mig, vakna upp och dra till nya arenan som har invigning imorgon! Spikskor på och lopp ska avverkas.

Oh...

If you love me, won't you let me know?