Än en gång slår pappas synskhet igenom. Eller, vid det här laget borde jag själv veta att jag skulle bli sjuk efter JSM. Stannade hemma i måndags på grund av huvudvärk, gick på tisdagen och igår kom hostan och halsonten.
Missade hjärt - och lungräddning på idrotten, vilken innebär att jag får göra det en annan gång. Camilla skrämde skiten ur mig när hon sa att jag kommer få göra det med folk jag inte känner. Ordet "hjälp!" dök upp i huvudet. Okej, jag kanske är social (i skolan, hemma är jag som en vägg) men...ja, jag ser ju inget problem i att göra det med några jag inte känner, så länge de inte känner varandra, får då sitter vi i samma båt. Jättekul om alla stod i ena hörnet och pratade medan jag står i andra och bara står där. Får upp en bild i huvudet nu när jag står jag göra en massa läten samtidigt som jag kramar om mig själv...

Apropå sjuka tankar hade jag hela två stycken drömmar i natt, och jag har suttit hela dagen och funderat på hur jag ska formulera mig.
Vi kan ju alltid börja med den första:

Som alla vet så är ju växthuseffekten i full fart med att göra livet surt för oss jordlingar (som en viss alien en gång sade) (<----orelaterat). Helt plötsligt skulle Jorden gå under klockan halv sex på kvällen och det blev panik i Norrköping. Lyckligtvis hade jag skaffat mig och David två platser till en rymdfärja som skulle åka ut i rymden innan katastrofen gick ner i startblocken. Vi gick på Råsslasparkering och vips hamnade vi på en skola i Öland, den skolan jag och mina forna vänner i fotbollen en gång sov. Väl där går vi in och jag ser världens vackraste tjej, blond och jag gick konstigt nog fram och sa det till henne, som reste sig och tog tag i min arm och så gick vi. Vi sket i David som fick stanna kvar på Jorden (don't worry, folks, he'll be back). Rymdfärjan sköt iväg från en ö någonstans långt borta och precis då exploderade Jorden.
Jag hade med mig en laptop och hittade ett forum där alla som var kvar och dog skrev sina sista inlägg, och mitt däri hittar jag et inlägg från Sara, men kommer dock inte ihåg vad hon skrev.
I varje fall landade vi på en planet som det fanns syre och helt makalöst, en stad! Jag går in i en ljusblå villa och ner för trappräcket (som sitter på trappan) åt vänster kommer David med världens smile och säger "Tan-Tan, kolla ut!". Allt ser precis ut som på Jorden, lite som New York, problemet är bara att molnen är gröna, vilket tydde på att det inte fanns några föroreningar på den här planeten.
Där slutar dröm ett.

Dröm två tar vid i en ravin i Grand Canyon, där flygande pansarfordon jagar mig, en liten bebis med kungakrona och....Gandalf! Jag vet INTE vad han gör i Grand Canyon (inte heller vad jag gör där) men något skumt är det... Efter att ha blivit anfallna av ett stup (*frågetecken*, ja faktiskt) hamnar vi en borg uppe någonstans. Gandalf hade konstruerat någon slags magisk dörr som bara öppnar om man säger "det är vi". Dörren var tyvärr svartbygge, för knackade man på den två gånger öppnades den. Den andra dörren från sidan var också felbyggd, eftersom den gick att trycka in så att man kunde öppna från insidan. I vilket fall som helst var bebisen med kungakronan landets nya härksare, han var bara lite för ung för att ta över tronen. Jag gick ut bakvägen, där det fanns en stor port, ett sånt där typiskt medeltidsgaller för. Till min fasa hade någon byggd upp en barrack UNDER slottet och ur den spottade (likt Davids pikemen) en massa orcs fram. Jag gick in och hämtade en jättestor kam utan tänder och med den stod jag och bombarderade orcsen nedanför med pilar...skumt, jag vet.
De lyckades dock komma in genom att äta sig igenom porten och sedan stormade de sig in. Enligt mina ögon var de ungefär en miljon man, men siffran kan variera, eftersom jag inte hade min glasögon på mig.
De kom in i rummet där Gandalf och bebisen var och jag fegade ut totalt, hoppade ner framför deras barrack och slog sönder den. Fick samtidigt skuldkänslor för att ha teoretiskt sett dödat världen, så jag sprang upp tillbaka, för att hitta Gandalf ifärd med att bygga en helikopter, vilket han gjorde på en sisådär fem minuter, utrustad med de senaste grejerna inom "shoot-first-ask-questions-later"-teknologin.

Drömmen slutar med att jag vaknat, helt förvirrad och totalt övertygad om att har hänt.

Skulle bara vilja tillägga att det vore trevligt att nu som kommenterar anger namn, så kan jag sova gott om natten!
Tack på förhand!