En vecka sedan jag bloggade, coolt. Tar upp det jag har memorerat.

Lördag: Första utetävlingen för mig i år ägde rum i Linköping. Motvind och manuell tidtagning (?!) hindrade mig inte från att överraska med 10.9 på 100 meter. Hela loppet var i stort sett ett enda misslyckande, men tiden vart jag väldans glad över, för nu jävlar ska jag ner där på eltid!
Efter loppet skyndade jag hem för att duscha och ta bussen till Valdermarsvik med Stoffe, som inte vet vad stress betyder. Vi skulle tillbringa hela helgen på hans land i Ekön. Härligt värre, då det utlovades sol och läsk, haha.
Ekön är ett väldigt trevligt ställe, mysigt och behagligt varmt, men skenet bedrog...

Söndag: ...eftersom klockan kvart över nio vaknar jag drypande blöt av svett på grund av värmen! Ett tag längtade jag efter snön så att jag fick svalka mig, höll bokstavligen på att bli mumifierad (eller stekt, whatever). Vattentemperaturen låg uppskattningsvis på runt 10 grader, så jag hade två alternativ; antingen stekas levande tills alla skulle tro att jag var bacon, eller hoppa i plurret för att sedan fiskas upp av Kustbevakningen och få mun-mot-mun metoden av en storvuxen man som hunnit svepa en ljummen öl innan...
Tja, jag valde värmen. 
Men det skulle bli värre när Stoffe och jag bestämde oss för att träna, i och för sig var det extremt härligt väder för ett träningspass men efteråt var ett helvete. Då luktade jag nästan bacon...grannarna fick säkert vittring, för det dök upp flera huvuden från tälten, med ögonen riktade på oss...
Senare runt sex drog vi oss hem. Kan ju också meddela att jag har bränt mig på axlarna, så alla tröjer sitter inte så värst skönt för tillfället.

Måndag: Hade glömt att Krister var på excursion med sin klass, så jag åkte till Linghallen helt i onödan! Åkte hem och stannade där, var alldeles trött och hängig, vilket blev bättre senare på dagen, då det var dags för träning. Det här är första gången i världshistorien som pappa låtit mig träna efter att jag varit hemma från skolan.
Vi körde stafettväxlingar på träningen, och eftersom jag springer andrasträckan måste jag ha stafettpinnen i vänster hand. Hela min armförning hämmas, varför vet jag inte, det känns bara inte rätt.
In any case, Stoffes och mina växlingar blev bra till slut, och Sebbes och mina. Men blev frustrerad när det inte gick som det skulle, då Sebbe gång på gång drog i från mig, men det löste sig, vilket jag markerade med ett vrål av glädje...liiiite överdrivet, men jag vart bara så glad över att den satte!

Så nu sitter jag här, med en hel vecka full med träning! Så himla härligt, säger jag, och så är det seriematch på söndagen i Motala, 100 och 200 meter. Ska till Rickard imorgon för att se till att skadorna håller sig på avstånd!