(Halv)lång dag i skolan igår. 08.00 engelska med världens mest förvirrade lärare, det går knappt att ta henne seriöst längre (om jag ens gjorde det), sen så är det ju så att jag inte läser matte C, så där fick jag håltimme som jag spenderade i ett ödsligt rum med två datorer, varav den ena visade bluescreen var femte sekund. Meningen var att jag skulle arbeta med det amerikanska statsskicket, men det grusades snabbt då jag började nynna på "We're not living in America" av The Sounds, vilket då ledde till youtube. På vägen ner till historian träffar man Baljan, Ajla och Susanna som glatt avslöjar att historian är inställd. Hade jag vetat det en timma innan hade jag delat deras glädje, men istället buntade jag ihop mitt missnöje i och med ett "öööööööhh, vafan!" (vanlig fras från mig). Om ni hade suttit och väntat på en lektion i en timma hade ni också blivit missnöjda, believe me!
Gick och åt med David, Max, Gustav och Krille innan jag begav mig hem, där jag gick runt lite halvtförvirrad i väntan på att Julia skulle ringa. Det blev att jag ringde Coffa istället som stod vid De geer och letade efter Lennings-byggnaden tillsammans med Fia. På vägen till De geer ringe de mig två gånger, men märkte jag något? Nej. Det roliga var att jag hade mobilen i handen hela tiden, mp3n på högsta volym och så var inte vibratorn på, vilket BORDE sett väääääldigt dumt ut.
Till slut, efter en trip i "estetlandet" hittade vi Julia, och kunde äntligen gå och fika som det var bestämt. Dock var jag först tvungen att växla lite pengar. 60 kronor, allt i enkronor, som blev tre tjugor sen, vilket var en lättnad, för att betala i bara enkronor är enbart pinsamt.
Vi satt i två timmar på Skafferiet och pratade om lite allt möjligt. Fia var förkyld, vilket höjde underhållningsfaktorn. Sen kom en kille som Julia kände, som jag kände igen. Satt och grubblade på det i tio minuter innan jag kom på att jag hade sett honom på Sports Camp, eller, det TROR jag.
Fias och Julias begär efter glass blev för stort, så vi drog ner till Max, där vi även såg Lars Leijonborg med sin son (förhoppningsvis). Om det inte är det blir jag orolig...
Så var min halvt långa dag igår, där den andra halvan var helt klart bäst!