Jag bryr mig inte vad du säger, jag sätter inget värde i dina ord, dina attacker och hot rår inte på mig, hade jag reagerat instinktivt i den situationen skulle det inte blivit vackert. Du pressade mig och du kunde fått ett helvete tillbaka men även jag kan vara lugn och sansad. Jag är inte så omogen som du tror, jag bara bryr mig inte. Varför leva i denna existens där endast hon med de vackraste ögonen, det finaste leendet, varmaste skrattet och den mest underbara personligheten kan förmå mig att sätta min fot på samma plats som jag avskyr.

Hon lyser upp mörket, visar vägen med ett ljus gjort av kärlek, visar att en döende värld fortfarande kan le och att det går att slå tillbaka mot de som så entusiastiskt försöker underminera den.

Det är dags att gå den väg jag stakat ut för mig själv men inte vågat gå längs. Nu har jag även henne att hålla i handen.

She, my beacon of hope.