Sanctuary

Imponerar mig själv genom att hålla den här bloggen levande. Med tanke på att de senaste besöksantalet inte ens sträcker sig över två personer per gång (vilka antagligen är jag själv, en gång från mobilen och en gång från datorn) är det ens värt att hålla på? Det är alltid skönt att skriva av sig, så slutsatsen blir att bloggen är mer för mig själv än för läsaren.

Hur som helst, livsuppdateringing verkar flyga in här i huvudet så det är dags att skriva upp vad som är...uppskrivet. Hrm.

Jag är inne på mitt livs äventyr tillsammans med den finaste personen jag kan tänka mig. Therése och jag är inne på vår femte månad som par och mina förra förhållanden har alltid dalat härifrån men nu är det tvärtom, allt bara pekar starkt framåt och starkt uppåt, känns verkligen skönt att ha hittat någon man vill spendera resten av ens liv med så pass tidigt och jag är tacksam för varje sekund jag får vara hennes.  

Och så ännu mer glada nyheter; vi ska bli sambos! Jag kan knappt tro det, är lika exalterad som en brunstig älg på speed och alldeles för starkt kaffe (...?). Haga är vår destination, på tok för nära Donken men det ska nog inte bli några problem alls. Hemfärden från krogen får dock avverkas med taxi då Marielund inte direkt är ett område man vill befinna sig i efter klockan nio. Föreställ dig att åka förbi där och på ett tak står åtta överviktiga Mc-snubbar och försöker döda ens bil med enbart blickar. Tur att Love är militär, han har säkert en eller två hagelgevär i strumporna.

Att göra microvågsugnar är ingen konst. Eller med tanke på vad alla konstnärer anser är konst skulle man med nästan all säkerhet kunna kalla mig microvågsugnens Picasso, i alla fall första veckan då varenda jävla ugn såg deformerad ut. PEMA däremot är awesome, Whirlpool är awesome, jag är awesome på att popnita...säglger vi. Men jag känner ingen ångest att gå till jobbet så det är positivt, men jag kanske bör jobba lite längre innan jag "vill ta en AK47 till jobbet och mangla ner hela stället" - Anonym.

Jag har hur som helst en otrolig motivation att jobba så Therése och jag kan få det så bra som möjligt, om någon in världen förtjänar de allra bästa så är det hon, för den tjejen betyder världen för mig och allt jag önskar är henne och oss all lycka i som finns.

Jag lär nog inte dyka upp här på ett tag.

Or am I?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0