Sitter och skrattar åt mig själv när jag läser igenom bloggen för kanske femtielfte gången samtidigt som jag försöker jämföra hur pass bra jag trivdes med att vara en skägglös pojke vars intressen involverade friidrott, dataspel och häng i replokal till klockan två på natten med att vara en man (per definition) med sin egen familj (bestående av min underbara Therése, vårt lyckopiller Tai och våra två katter Albus och Sture) som arbetar med att montera microvågsugnar, bor i en två-vånings etagelägenhet och jag kan helt ärligt säga att jag trivs så mycket bättre nu än vad jag någonsin kunde förställa mig. Jag hade ingen aning om att jag skulle hitta kvinnan jag så innerligt vill spendera mitt liv med så pass tidigt och vem jag än ska tacka så tackar jag med all kärlek jag har. Vi har "bara" varit tillsammans i lite mer än 9 månader men vi har redan börjat vårt liv, och på lördag åker vi mot Turkiet där vi lovar bort oss själva till varandra.

 

Vad jag inte trivs med är det här dåliga sidorna, varför är det flera sidor från förr som inte vill vändas och varför är det flera sidor där jag försöker vända på dom tvingar de sig tillbaka likt en ovälkommen infektion?

 

Infektionen måste dö.

Så förlåt för allt, du är mitt allt och det är allt som räknas.

Jag älskar dig.