Seriously...

Orkar inte börja detta inlägg med att be om ursäkt för att det var länge sen jag skrev, jag behöver skriva lite och därför existerar fortfarande den här bloggen för innan Helvetets porter öppnades kände jag på mig att jag skule återkomma hit som så många gånger förr. Sen att min design än så länge ser ut som den gör sen 2009 är en annan sak. Denna blogg är fan i mig en relik. 
 
Så glad att Whirlpool stängde. Nej, seriöst, det var värt tre månaders arbetslöshet, ekonomi som inte går ihop och mängder med papper som skulle skickas två gånger till Arjeplog. Jag är glad att inte behöva säga "jag minns när jag började här....för 20 ÅR SEN!". 8 minuter paus, mitt arsle. Den som kläckte idén med att ge ett konstant kvällsskift sammanlagt åtta minuter paus, 24 minuter rast och sen åtta minuter paus igen på NIO timmar hade definitivt inte arbetarens bästa i åtanke. Usch.
 
Var jag bra som teamledare enligt mig själv? Nej, inte speciellt. Jag har inte pondus nog för att klara av ett sådant arbete, att välkomna fräscha studenter, som precis haft en av de bästa stunderna i sina liv, till ett arbetsliv där allt som räknas mellan 15.09 och 00.03 är mikrovågsugnar och hur många de kan göra. Från att gå till att slappa varje dag, ha skitkul och umgås med vänner till att producera, producera, producera. Jag lyckades inte, och jag förstår varför. Tufft. 
 
Nu då? 
Avdelningsombud och skyddsombud är mina nya titlar. 
Hur fan då? Vad hände? 
Killen som slänger sina bilnycklar i papperskorgen och missar ringa Rejmes varje dag i tre månader, ska han ha koll på lagar och regler i arbetslivet? Skrattar själv lite inombords när jag även lägger till konflikträdd. 
 
Men det jag saknar i självförtroende väger jag upp i hjärta. 
 
Jag sa en gång att jag ALDRIG skulle jobba med männsikor, aldrig i mitt liv! Jag skulle jobba med något som är dött och stelt, typ maskiner. Men med åren blir man klokare (typ) och med klokhet kommer insikt. 
Jag älskar människor, jag älskar alla människor. Jag blir alltid lika fascinerad över hur olika alla är, hur olika man tänker och ingen är den andre lik. Människors vars liv och historia har format vilka de är som personer. 
 
Jag måste sluta. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0