Tantan

Så där, nu har jag äntligen fått ordning på mitt liv. I och med "liv" menar jag då träningen. Under julen skedde ett upphåll på drygt en vecka, något som resulterade i...ingen konditionsförlust what so ever, whoo! Julens mål att gå upp tio kilo gick dock inte, även om jag knappt funderade på det...öh, ja...

Julen i övrigt var som vanligt riktigt bra, den ena alltid bättre än den andra. Jag vill inte ta upp vad som gavs till mig i julklapp då risken att framstå som en bortskämd jävel är alldeles för stor, så vi säger så här: jag har väldigt snälla föräldrar.

Back to the vardag...eller? Nae, jullovet är ju faktiskt inte slut än, så långa mornar i sängen och ta det lugnt framför datorn, med vänner och el bas. Men det jag egentligen längtat mest efter var friidrotten, det insåg jag idag när jag körde styrka med Stoffe i Arenan.
Jag ville verkligen inte åka därifrån när vi höll på som mest, det är ju så sjukt kul. Allt med friidrott är så underbart att jag blir väldigt blödig när jag ens tänker på det...

Imorgon klockan 0.00 (vilket då är i övermorgon) smäller det. Sex dagar senare smäller det igen, fast den här gången är det inga fyrverkerier som avfyras. Nej, det är startpistolen som bränns av för första gången år 2009 för vissa av oss Tjalviter.
60 meter och 200 meter är vad som gäller, taggat som..."fan" är de väl?

Update inom kort, I promise.

Hold, please.

Haha, my ass att det är den 23 december, det är ju ingen snö ute och när pappa och jag drog till Coop för att handla vatr det +7 ute. Sommaren verkar vara närmare än vad vi tror...
Kommer väl ihåg när jag var liten (och jag KAN se det framför mig) när pappa skottade snö på garageuppfarten vid det gamla huset i Krokek, mamma var inne och gjorde iordning the ham, och jag ville gå ut och leka på baksidan, jag var runt sex kanske, en och tjugo lång kanske.

Mamma - "Nej, Jonathan, du får inte leka på baksidan förrän pappa har skottat bort all snö. Du kan drunka och dö.

Mamma var (är fortfarande är) väldigt duktig på att hålla mig borta från saker och ting.

Och nu börjar kroppen strejka som bara den. Nackspärr, ryggont, halsont, what the fuck?

Jag väntar på någonting. Problemet är att jag inte vet vad det är jag väntar på...
Har någon skum feeling att snart ska något hända, så jag sitter väl här och väntar på det som ska hända.
Wierd.

Aaaanyway, harbara suttit vid datan idag, skulle hängt med och gjort något med Julia, Fia och några andra IRA-snubbar, men jag var för trött för att titta upp. Kan vara en fördel.

Stop talking, already!

Whatever...

Hell yeah, efter en månads sökande efter den där förbannade låten har jag äntligen hittat den! "Everday", av Buddy Holly and The Crickets, heter den tydligen. Har spenderat ett antal timmar sökandes på google och andra sjukt skumma sidor som inte borde räknas som besöksvänliga, men men, allt för att få tag i satansskapet. Och tag i den fick jag, woho!
Kommer inte ihåg vilken reklam den spelade upp i, men när jag satt framför tvn och zappade runt lite på jakt efter något South Park-avsnitt på Canal plus hörde jag en liten del av den när jag venade förbi. Bläddrade tillbaka, uppfattade en lång mening av orden i sången och sökte på google and tataa, there it was!

Buddy Holly and The Crickets - Everyday. Lyssna på den. Döbra. Helt seriöst.

Hade de sista lektionerna idag, dock kan de inte räknas som lektioner. IV-val på morgonen, 08.00, friidrott. Vi körde innebandy halva tiden och som vanligt fick de laget jag var med i stryk. Drog även på mig att väldigt skrapsår när jag försökte (och lyckades) stoppa Krister från att göra ett frilägesmål. Drog en löpning från halva plan, slog bort bollen men åkte som straff in i målet samt bänken som stod precis bakom. Precis som David sa efteråt slänger normala människor klubborna, jag däremot slänger mig själv. Effektivt är det i varje fall, det är ju trots allt på blodigt allvar (hum...). Nej, men seriöst, jag kan inte ta något som har med idrott att göra på skoj, oavsett om jag spelar/springer emot elitidrottare eller 90 centimeter små 5-åringar måste jag krossa dom totalt, 110 % varje gång. Sen så är jag ju världens sämsta förlorare, något jag försöker dölja, men ändå.

Avslutning imorgon. Folk ser det som traditionellt att gå på avslutningar, jag hänger bara på med grupptrycket.

Serj is the man. Han är bäst, helt enkelt.

Har en aning svårt att skriva då styrkan igår tog ut det mesta på armarna, så det blir bara en liten uppdate just nu, om jag inte får för mig att skriva på ren vilja (aj).
Frågade Krister (min tränare) om det var sprint på programmet igår. Svaret blev "Fabbe har programmet, mest styrka".
"Mest styrka" tolkade jag som "lite grann" men det var raka motsatsen, var klara runt halv nio. Dock är sånt kul, speciellt när man kör styrka med extremt härliga personer.
Då jag hade problem att ta mig ur sängen imorse (fick rulla ur den, landade rakt på Ceasar) så kom jag inte försent...öhm, hur som helst. Fanns egentligen ingen poäng med den meningen...gah.

Igår genomfördes också min redovisning om IRA, som enligt mig mest är ett par fulla irländare som fick lite för mycket att dricka 1919. Den röda tråden existerade inte i min värld, utan jag mest babblade på om allt möjligt, la även fram teorin om hur IRA inte bildades, vilket fick de flesta att höja på ögonbrynen (önskad effekt).

Idag var det intervallträning med Ellinor som tränare. Allt gick finemang (14 lopp) till den sista 150-meterna, då jag i princip dog. Jonas också, Stoffe mesade ur med sitt lilla ben, hehe. Nae, men han är skadad. Anyway, vi skulle tydligen köra någon slags cirkelträning, något som fick vi tre killar att se ut som ett gäng nybörjare medan Anita hoppade på som bara den.

Aj.

Det är det här jag lever för.
Det är det här jag älskar mest av allt annat.
Det är det här som får mig att just i detta nu sitta och le av lycka.
Det är det här som gör mig till den jag är.
Friidrott <3

7.35, flög upp som ett skott efter att klockan skrikit sig hes. Mobilen gick också igång, som hade ställts i form av en säkerhetsåtgärd om jag inte vaknade, vilket jag i och för sig gjorde.
Tävlingskläderna var packade, käkade upp en del av gröten, tog på mig hatten och resten för att sedan bege mig tillsammans med mamma till Stadium Arena i vår inte så pålitliga bil.
Dagen innan hade jag suttit framför datan och skakat av upphetsningen inför den här dagen. Invigningstävling i nya arenan, 60 meter och 4x200 meter med en saftig klyfta mellan de både tidsmässigt.
Kom till arenan 8.30 ungefär, träffade funktionärerna som var där medan de styrde och ställde. Bytte om i de nya omklädningsrummen, som hade en smått konstig toalett (det var som ett bås i rummet, med tak. Notarat av Sebbe). När jag kom ut hade det kommit en del folk från Tjalve.

10.00 skulle första start gå. 60 meter MS (Män Seniorer). Liiite skumt känns det då det inte var speciellt många år sen man tävlade i P14 etc. Tjalve-dominans till antal och placering, Jag, Dan, Stoffe, Fabbe och Hamza representerade de blå, Tjalve.
Där stod vi, redo att ta av oss överdragskläderna och blotta vår väldigt blåa dress.
Speakern - "Tekniskt fel".
Long story short; vi fick vänta i en och en halv timma för att få springa...den längsta förseningen jag upplevt när jag tävlat, faktiskt.
På edra platser! (Rensar huvudet på tankar, tänker inte. Allt som finns är mållinjen)
Färdiga! (Drar ett kort andetag innan jag slutar andas. Allt ljud försvinner, ett tomrum dyker upp tills skottet hörs)
*Pang* (Trycker ifrån med all kraft jag har, tar i som ett svin för att få upp högsta hastighet så fort som möjligt)

De första stegen blev släpande, tills jag lyckades trycka upp knäna tills de börjar gå som en axel i ett hjul (typ).
7.18, tangerat personligt rekord. Känns bra inför tävlingssäsongen!

Julia, Johanna, Pedro och Sofia var där och kikade in. Tack för att ni över huvud taget kom, betyder oerhört!

4x200m stafett (Stoffes syster filmade):
(Moi springer första sträckan)

03.43.
"Vafan är klockan på för, det är ju lördag..."
*Klick*
*Vänder åt andra hållet och somnar om*
09.01.
"Det är inte alls lördag, det är torsdag!"

Jag vet inte varför jag fick för mig att det var lördag igår natt. Det roliga var att jag verkligen var sjukt övertygad om att det just var lördag (vilket i det här fallet inte var).

Öööh...jag har väl inte så mycket mer att dela med mig av, sovmorgon  till 10.30, historia och sen julbord istället för svenska! Hell yeah!

Great, min cykel har gett upp hoppet. Fanskapet var ju bara TVUNGEN att få punktering på framhjulet, än mindre få det på ett sådant avlägset ställe nämligen utanför Stadium Arena som ligger drygt...fem kilometer hemifrån? Det var ju bara att börja pallra sig hem då, men med ett intervallpass i benen var det inte speciellt roligt. Övervägde att lägga mig ner och sova på asfalten när jag märkte att jag avverkat halva vägen på...45 minuter! Vafan!

Cykeljävel.

Aja, från negativ till positiv. Satt och skummade runt på Youtube igår kväll, mest efter Betnérs åsikter om allt och inget, när en annan film dök upp till höger. "Campus Svea". Jag garvade så jag tjöt, speciellt då en man sa åt en av huvudkaraktärerna (som var en aning kraftig):

"Jadu, tubby, det är inte lätt när man består av mer kladdkaka än muskler!"

Jag garvar fortfarande.

Queens of the Stone Age - You think I ain't worth a dollar, but I feel like a millionaire. Youtuba, lyssna, gilla.

No international security
No call of the righteous man
Needs a reason to kill a man
History teaches us so.

Jag tycker inte om historia för tillfället. När jag var mindre kunde jag sitta och dregla vid bänken när läraren hade genomgång om olika slag och hur samhällen var uppbyggda. Nu tänker mitt huvud "neeeeejförhelvetevarförgaaah" när jag hör ordet historia. Kan nog bero på den där lilla missen jag gjorde första året på gymnasiet när jag fick IG på provet Nya världar, nya tider, något jag totalt glömde bort och trodde allt var finito tills Lena läste upp mina rester.

By the way, har ni tänkt på att ordet "history" är "hans historia"? His story. Taget från Viasat History, men det är sjukt skumt...på sätt och vis.

Bara för att säga det så har jag bestämt mig att skaffa en sådan hatt Serj Tankian har på sig (mannen på bilden). Samt en röd rock, som Johnny Depp har i "Kalle och chokladfabriken", OCH en käpp. Jepp, här kör man old school, men det är sjukt snyggt och jag tycker om att ha ett elegant yttre och ett "mentalt sinnesrubbat" inre.
Me like.

Was a long and dark December, from the rooftops I remember.
There was snow, white snow.

Coldplay har rätt i en sak, december är mörk och lång. När jag tittade på datumet på datorn it showed "den 5 december" och jag som trodde att det var den 9:e eller något tvåsiffrigt datum, men nej, vi har enligt mina beräkningar stannat i tiden. Och ingen snö heller, något som är riktigt tråkigt, måste jag erkänna. Jag har ingen bil så jag kan inte bli förbannad över det hala väglaget som får halva Sverige att råka i kaos, inga däck att byta (dock har jag lyft en del), och etc etc.

Kan ju bara ta den där händelsen som inträffade för några veckor sedan när moder och jag skulle bära ner vinterdäcken till bilen, då de skulle på lite senare, som i nuläget är lite onödigt. Anyway, jag satt ju bara och slappa framför datorn iförd i en kortärmad tröja och ett par shorts när mor sa "nu ska vi bära däck!". På med skorna (inga strumpor) och upp på vinden, men där befann sig dom inte. Inte enligt mina ögon men de låg under en hög med skit (inte riktig skit, som tur var), dolda för det mänskliga ögat men inte för den omänskliga styrkan som fick bort skiten. Kånkade ner dessa däck till bilen, men inte ville de sättas på bilen frivlligt utan var tvungna att smutsa ner hela mig med svart grejsamojs. In med asen i bilen, låste, det är runt 0-gradigt ute då jag springer fram till porten och ser att portkodenssaken inte längre fungerar (slutar fungerar efter nio-tio sisådär). Vänter på mor som kommer gåendes sakta, grävandes efter nycklarna och jag tyckte det tog lite väl mycket tid.
Mamma stannar upp:

- Jag tror jag glömde nycklarna däruppe...!"

Just i det ögonblicket dog jag inombords. Där stod jag i shorts och t-shirt med ett par sneakers på i ett 0-gradigt Norrköping. Jag funderade på att gå fram till nästa förbipasserande och be om att få låna telefonen, men jag insåg ganska snabbt att det var uteslutet då folk inte brukar vilja låna ut sina mobiler till en lättklädd person med händer lika skitiga som en bilmekanikers. Nästa tanke var att vi var tvungna att gå till far, som bor ett antal kilometer därifrån, men som tur var hittade mamma nycklarna i en avlägsen ficka...

Nära döden-upplevelse där, vill jag lova.
Min mamma är en grym mamma, en sådan mamma jag vill ha. Hon är bäst.

Nu sitter jag här och dricker läsk samt "väntar" på att klockan ska bli sent så jag kan lägga mig, vakna upp och dra till nya arenan som har invigning imorgon! Spikskor på och lopp ska avverkas.

Oh...

If you love me, won't you let me know?

Hm, bara två dagar sen senaste inlägget. Coolt. Tänker inte be om ursäkt, det är min blogg och jag skriver när jag vill och känner för det. Dock uppskattar jag ni som läser den, väldigt mycket, faktiskt.

Musiksmaken tar ännu ett jättesteg bort från metal och riktar sig just nu emot...Coldplay. What the fuck...? Jag undrar själva samma sak, varför har jag blivit största allätaren av ingen som helst anledning? Aja, Coldplay är faktiskt bra (ett par låtar än så länge).
Har också tagit mig en funderar om det här med att folk säker "dom är dåliga" och "dom kan inte spela, de bara skriker" (den andra är har yttrats flera gånger i min närhet) om andra band, i största allmänhet. Nu är det ju så att vi "vanliga" människor egentligen inte har någon rätt att säga så, då vi inte skulle kunna göra det bättre än vad musikerna kan. Metal är ju trots allt en musikgenre som många lyssnar på, om det var dåligt skulle det väl inte ha några anhängare? Jag har antagligen sagt ditt och datt om musik jag inte lyssnar på (kommer även ihåg att jag har tryckt ner Coldplay), men innerst inne respekterar jag de musiker jag trycker ner. Konstigt, jag vet, men jag vet att spela musik är svårt och jag skulle inte kunna göra det lika bra som till exempel Coldplay.
Och har ni aldrig skrikit för att få uppmärksamhet så att ni kan uttrycka eran åsikt om något? System of a Down, bland andra band, använder sig av den "tekniken" för att uttrycka en åsikt som vanligtvis alla andra skiter i. De långa, vanligtvis ordlösa, skrik man hör dom göra lite då och då är kallas "growl" alternativt "shouted vocals" och det lika lätt att lära sig att cykla, tro mig, jag har försökt.

Dumma Sebbe. Han har fått mig att byta musiksmak en aning. Sitter nu och lyssnar på Säkert, och gillar det...
Och Queens of the Stone Age blev helt plötsligt sjukt, underbart bra av någon anledning, men bra är dom.

Och idag gick det äntligen att spela lite hockey, Johanna dök ju upp för en gångs skull. Hockey är faktiskt jobbig, måste jag erkänna, dock är det fötterna som det är mest jobbigast i, satanskapen får ju mjölksyra så fort man tar på sig skridskorna.
Dagens wannabe hockeyspelare var David, Gustav, Max, Cricka, Sara och jag. Johanna är en hockeyspelare så hon är ingen wannabe. Måste också erkänna att ingen är bättre på ofrivilliga piruetter än mig, helt seriöst. Dom är så vackra.

För övrigt sprang jag med träningensgruppen på en "liten" joggingtur som aldrig tog slut runt Kneippen följt av biffig styrka vilket innebär skivstång så det sjunger om det. Den här gången klarade jag igenom allt utan att knocka mig själv, wie!