The fun machine took a shit and died

Jag mår inget bra för tillfället. Dels för att min rygg gör så förbannat ont att jag nästan gråter när jag försöker resa mig upp, dels för att jag snart fyller 18 år...
Det blir inget tjafs om vart tiden tog vägen, sånt prat är bara skit, men det skulle vara kul och åka tillbaka för att se en glimt av när var runt sex år, totalt omedveten om att han/jag drygt elva år och ett tresiffrigt tal senare skulle sitta framför en dator i själva Norrköping, skrivandes i en blogg om hur kul det skulle varit att åka tillbaka till...vafan.

Anyway, på lördag är det dags att vara funktionär på Norrköping Inddor Games, och inte vilken funktionär som helst; jag ska vara speaker! Ni vet, den personen som pratar lite grann och kommer med bra och dåliga nyheter, vem som vann och så. Som tur är (för de tävlande och föräldrar, etc) är jag inte ensam, vilket är bara bra för mig, annars hade jag kallpratat med mig själv i micken...illa.

För att ta en daglig update; på IV-valet (friidrottsfolk) simmade vi...av 30 längder avverkades sex, då jag helst inte ville störa de andra badgästerna med mina patetiska försök att ta mig fram i vattnet. Jämförbar med en hund som håller på att drunkna, på ett ungefär. Och jag hatar att bada om det ska ske i motionens spår. Bada kan vara kul om det är fritt, men...nae, fyfan. Människan är till för att gå på fast mark, inte ta självmord i en konstgjord sjö.
Bra träning är det, i och för sig.

Hysteria

Idag har jag kommit fram till att juice är gott och att samba är Djävulens musik. Vår musiklärare Janne tvingade oss att spela samba som omväxling fast i vanlig fall brukar vi sitta i en cirkel och sjunga lite halvfalskt till ett antal låtar. Själv var jag den stolte brasilianska gurkmästaren, eller mer som den generade svensken med en röd missilformade sak i en hand och en kinapinne i den andra. Kul att det var just gurkan som inte passade in bland alla andra "instrument", för när jag började spela ångrade jag verkligen att jag inte tog ett par öronproppar Janne hade erbjudit några minuter innan...

Tja, det var det.


Old School Hollywood.

Käften.

Försöker att minnas exakt vad gjorde innan svenskaredovisningen på fredagen då jag blivit anklagat för att ha varit full på lektionen...
Kan dock inte komma ihåg att jag satt i mig någon alkoholhaltig dryck, kanske ett glas vatten. Bäst att undersöka vart vårt kranvatten egentligen kommer ifrån, Vattenfall kanske tröttnade på att leverera samma sak så de bytte till något lite "roligare". Nae.
Den redovisningen om antiken gick precis som alla andra redovisningar jag genomfört i mitt liv; försöker skoja till det hela så ingen märker hur dåligt påläst jag är i det ämnet.
Homeros var mitt ämne, David och Ajla hade något i den stilen fast lite större. De pratade på i fast takt med stadig röst vad de hade att presentera, för att senare bevittna mig stå och skratta åt min egen okunnighet.
I vanlig ordning valde jag att släpa mitt redovisningsobjekt efter en kärra dragen av gäss, så att det kanske blir lite mer intressant än om jag försökt ta seriöst på saken...vilken aldrig kommer hända, orka sånt.
Fiona var nöjd. På vad vet jag inte, då jag inte kan komma ihåg ett enda ord jag sa förutom den lilla meningen jag så tyst yttrade i början; "hm, jag kanske borde hålla i pappret". Happ.

Efter ett kort besök hos min älskade storasyster var det dags för middag hemma hos Krille med hans släkt och vänner. I ungefär en timme rotade jag igenom garderoben efter något anständigt att ha på sig. Klädseln såg mer ut som om jag skulle på en helt vanlig fest och inte på en middag med en massa folk över 25-strecket.
Maten var sjukt god, Krilles föräldrar är härligt roliga som man kunde skämta med. Höll mig dock borta från asiatskämt ifall det nu skulle visa sig att Krille egentligen härstammar från Asien och den enda anledningen till att han är blond och inte svarthårig är för att hans föräldrar färgar hans hår varje natt när han ligger och sover.
Väääääldigt osannolikt, men just in case.

Efter en massa konversationer och Johan Glans begav jag mig hemåt tillsammans med Gustav, Max, David och en halvt uppäten chipspåse. Chipspåsen skildes vi från i ett tidigt skede, sen försvann också de andra tre. På väg hem mötte jag ett gäng fulla tjejer som försökte sjunga på någon slags låt, inget jag kunde urskilja då den som tog i mest inte hade världens bästa engelska. Inte sångröst för den delen heller, något som hon dock trodde.

Lyckades gå in i en stolpe innan jag nådde dörren och fastnade här.

Kom även att tänka på hur kreativ man blir när man är trött.
Och att jag har fan världens bästa storasyster.

Men nu bär det av till sängen...
...men basen ligger på sängen...
...och en massa kläder...
...
...vafan, jag sover på mattan.

Punktpunktpunkt.

Europe will shake. And again...stop.

Jag hade en misstanke om att bloggen blivit korrupt då jag inte lyckades logga in utan istället få ett "internal error" uppkörd i ansiktet...kanske inte "uppkörd", men något i den stilen. Det är ungefär samma sak som att inte få tillträde till sitt eget hem.

Allmänt slapp dag i skolan som började 10.40 med engelska där lärarna gått ner sig till dagisnivå och gett oss placeringar som ska resultera i en bättre sammanhållning i klassen...
Tycker klassen är bra som den är, den är lite som USA, uppdelad i två "partier". Lite kul, faktiskt.
Vi hade även en omröstning om vi skulle äta på Lennings (den vanliga matsalen) eller Garvaren (Norrköpings svar på Auschwitz matsal). I vanlig ordning är jag alltid neutral i såna här betydelselösa omröstningar eftersom jag rent av struntar i om vart jag äter, bara jag får någon slags mat, burk eller trestjärnigt spelar ingen roll.
Denna vägran att rösta fick en skum efterföljd av att David och Gustav kallar mig toffel (?!)
Nu är det ju så att Gustav är anhängare av arbetarklassen, det vill säga Lennings (där matens ingredienser ofta ifrågasätts) medan David föredrar den mer "lyxiga" Garvaren, vars mat i och för sig är bättre än Lennings, men vars mängd däremot inte är.

Vad mer? Höm, det var ett brandalarm? Skrev jag det? Nej, det gjorde jag inte. Då gör jag det. Japp
Gustav och jag satt i lugn och ro uppe vid 600-salarna och spelade "Soldier of Fortune" mot ett par low-lifers på andra sidan globen när brandalarmet plötsligt gick på. Alla lämnade salen...förutom vi. Istället körde vi med "brandövnings-attityden"; inte direkt bry sig utan mer fundera över om man ska ta en omväg och hämta jackan innan man går ut på den slaskiga fotbollsplanen. Dock tog mina skuldkänslor att inte vara vid samlingsplatsen över, så jag drog med mig Gustav och på vägen ut mötte vi en massa andra elever med samma slutdestination som oss. Notera att vi satt kvar i kanske 5-10 minuter samt undersökte en hiss för att få en roligare väg ner och Gustav som lunkade tillbaka till datasalen för att se om hans konto var urloggat. De geer är inget vidare på den här sortens övningar...eller så kickade attityden in.

Vill avsluta detta inlägg med ett stycke jag läste på skrattnet.se som fick mig bokstavligen att dö av skratt.
Enjoy.

Franska revolutionen var genomförd innan den ägt rum. Under napoleonkrigen skakade Europas krönta huvuden i knävecken. Då kom den spanska gorillan ner från bergen och nöp Napoleon i flanken. Napoleon ville att en arvinge skulle ärva hans makt, men eftersom Josephine var baronessa kunde hon inte ge honom några barn.

Oh, vill även poängtera att Lena också ska mönstra, samtidigt som mig! Det var dagens glädjebesked! Kanske till och med det första kvartalet.



If I just could give up the world.

Kände att det kanske är dags för en uppdatering, men eftersom jag varit sjuk sen i onsdags och blev frisk igår känns det inte som om jag har så mycket att tillföra här...eller något.
Whatever.

Igår lyckades jag släpa mig upp ur sängen halv ett i väntan på ett telefonsamtal från Julia som uteblev av den enkla anledningen att hon inte var vaken.
Satt i fyra timmar med henne på Skafferiet. Najs.

Och för en gång skull lyckades jag se en film alldeles själv. Vanligtvis brukar jag mest bli rastlös när jag tittar själv, men då "Jarhead" visades på sexan blev jag tvungen att tygla min rastlöshet och bänka mig i fåtöljen.
Glad ner den började, ledsen när den slutade.

Idag (morgon) satte jag mig framför tvn och slog på "300" som gick på Canal Plus. Wow, jag vill med vara spartan, dom är sjukt bra. Punkt.
På vägen till datorn kom jag även fram till att riktiga strider ska utkämpas med svärd, spjut och sköld. Annars är det ju bara fegt.

Last one standing.

Jag vill bli soldat.
Jag vill vara sprinter.
Jag vill slåss för frihet.
Jag vill springa för mitt land.
Jag vill göra världen till en bättre plats.
Jag vill vinna OS-guld.
Jag vill vara en i mängden.
Jag vill sticka ut.

Jag vill vara lycklig.

Två passioner.

Som inte går att kombinera.
Ibland är det förjävligt...

Jag är för övrigt sjuk, så det blev ett kort inlägg av vad jag kommit fram till idag.


Master Sami.

Sami har ordet:

Vi måste göra samma fel, om vi slår ihop våra okloka hjärnor tillsammans borde vi komma på felet.. Precis som i Matten: Två olika tecken ger negativt, men två likadana tecken ger postivt alltså Samis minus hjärna + Tantans minus hjärna = EN JÄVLA SMART HJÄRNA!

Seriöst, så förbannat klockren!
HAHAHAHAHAHAHAHA!

You can't quit me baby.

Göh, inte bra, mår illa och jag har tid hos tanddoktorn 7.40 imorgon...funderar på att skippa det eftersom sovmorgon känns mer lockande än att låta någon tant gräva i min mun när jag själv inte ens är vid medvetandet. Fy fan...
Har tagit det rejält lugnt idag, klunkat i mig litervis med vatten samt chillat med gitarren och basen i mitt totalt nedsläckta rum. Nu är det bara en läsk som fattas så blir dagen najs.
Och jag känner mig sjukt blödig nu men jag har helt seriöst de bästa vännerna man kan ha, finns inga bättre! Love to all of you!


You're so impossible
Scream and moan it chills my soul
Dont wanna hear you got left behind
All those times you stayed up and cried
Its no lie
You did it to yourself
Like chewed up gum under my shelf
Dont look surprised
You must have know all along

Its just another love song
Another love song

För att det är precis vad det.

Got to give now.

Är det normalt att gå runt Strömmen klockan tio på morgonen när man egentligen kunde ligga och sova i en varm säng tills klockan slog tre? Tydligen. Det var nog lika bra att gå upp tidigt eftersom skolan nu börjar dyka vid dagshorisonten och kräver en tidsomställning som heter duga. Och vem kan säga nej till henne liksom.  Det var i vanlig ordning extremt kallt, Sverige är sig likt igen, is överallt som gör varje steg till en utmaning och då menar jag inte på grund av övervikt.
Då Julia och jag avverkade de tre kilometerna på drygt tre kvart gick vi skilda vägar, hon till resecentrum, jag på jakt efter en frisör, för nu skulle håret bort! Far hade tipsat om någon frisöt i stan som var billig och eftersom jag gillar billiga frisörer gick jag dit (kul, det kan misstolkas, whoo!).
Lyckades sno åt mig den sista tiden, de höll inte öppet så länge, något den aningen försenade pensionären erfarade när han kom instormandes och klaga på att rullator inte rullade som den skulle (eller något, jag lyssnade inte). Frisörskan bad honom att komma tillbaka dagen därpå då de hade tid. Under tiden satt jag med blicken på pensionären och nynnade  väldigt tyst "in your face, in your face, in your face".

Det var idag. Igår däremot befann jag mig i Eskilstuna, där 70 % av invånarna består av 75+, helt seriöst.
Anyway, mor och jag åkte upp dit tillsammans med Stoffe och hans far.
Jag var ut först, 60 meter, vann mitt heat, 7.22, slog "Biffen", mångkampare som lika gärna kunde varit bodybuilder, hugha...
Finalen vann jag, 7.14, en hundradel före tvåan, spännande där när de inte kunde avgöra vem det var som hade vunnit.
Stoffe sprang också 60 meter, fast i P17. Han vann också sitt heat på 7.54, och jag passade också på att psyka hans motstånd genom att nämna hans skada ett flertal gånger (han är skadad i höger knä/ben). Han kom senare tvåa (!) i finalen, döstarkt, speciellt med ett skadat ben!
200 meter stod näst på schemat, kändes döskumt när jag gjorde stegringar (accerelera) i kurvan då det kändes som om jag skulle snubbla in på banan innanför.
Loppet kunde gått en hel del bättre, dock var jag om de två andra (jag hade bana två av fyra) strax efter första kurvan. 22.99, skönt att komma under 23 sekunder (med liiite marginal).
Senare hoppade både Stoffe och Fabbe längd, där Stoffe var trea på 5.98 (P17) och Fabbe vann på 7.00 (MS). Säger inte så mycket för er tänker jag nu i efterhand...whatever. Och så får vi inte glömma Camilla som stötte kula och kom trea (KS) på ett resultat jag inte har en aning om, eftersom jag inte får upp friidrott.se eller E-tunas hemsida...

Sen i bilen på väg hem:

Jag - "Neej, Stoffe, dålig låt, byt!"
Stoffe - "Va? Höj?"

Hahahaha!

Imorgon börjar skolan och de ska bli sjukt skönt att träffa alla man inte träffat på lovet.

Undervisning däremot är en helt annat sak...

Running in the name.

Those who died
are justified
for wearing the badge, they're the chosen whites
You justify
those that died
by wearing the badge, they're the chosen whites
Come on!


Den är så förbannat bra.

Rage against the machine - Killing in the name

Dels för att den ger en så sjuk energikick när man lyssnar på den, dels för att den sjukt kul att spela på bas.

Gårdagen känns nu lite småskum i efterhand. Vaknade hemma hos Krille av att mobilen ringde runt kvart i åtta, mor undrade vart jag var någonstans då jag skulle vara hundvakt åt Janne the Mops. 75 % av familjen Haag skulle åka till Motala för att kolla på den yngsta familjemedlemen när hon spelade fotboll, vilket var en aning olägligt eftersom jag då inte ville lämna sängen.
Kom hem och la mig i min säng då far inte kunde komma med basen, så att stanna uppe var rätt meningslöst. Vaknade yrvaken klockan tolv av samma person som väckte mig tidigare; mor. Gick ut med Janne, satte mig vid datorn, märkte att jag hade en av de akustiska gitarrerna alldeles bredvid mig. Satte mig i rummet och spelade allt jag kunde komma på för att fördriva tiden tills det var dags för träning. Härligt intervallpass i arenan vad det som gällde tillsammans med Stoffe, Jonas och Anita. Känns sjukt bra inför imorgon då det bär av till Eskilstuna och Ärlaspelen; 60 meter och 200 meter, Män Seniorer, något som känns läskigt. Vi är fler än vanligt och för en gång skull så är det vuxna anmälda, men det är bara kul. Näst bästa tid på 60 meter och bästa tid på 200 meter bådar gott. Nu gäller det bara att komma in i mål först också.

Dagen fortsatte: efter träningen drog jag och Krille ut till Elin och Alexandra ute i Svärtinge (det oäääändliga systemet av vägar och uppförsbackar). Åkte pulka, (det var ett sjukt bra tag senast), spelade kort, fikade och sen gick vi till Alexandra där vi skulle titta på "Walle-E" som inte fungerade. TIttade på tv istället, något som fick mig att nicka till ett tag. Elin gick hem, Krille och jag hämtade en frusen madrass i förrådet, la oss och pratade en stund innan John Blund blev arg och kastade en överdos sömnmedel på oss. Alexandra försvann till ett stall på morgonen medan Krille och jag låg kvar tills ett någonstans. Tog bussen hem till stan, gick som planerat till ICA för att köpa, i vanlig ordning, chips och läsk och sjävklart var hon ju där. Aja, jag var sugen på c&l så whatever.

Nu...ska jag spela bas!

People question my authority.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? -  Uhm...lärde mig spela två nya instrument (akustiskt gitarr unt bas)

2. Höll du några av dina nyårslöften? - Jag har aldrig nyårslöften, sådan disciplin har inte jag.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? - Inte en aning.

4. Dog någon som stod dig nära? - Som tur var så gjorde ju ingen det. Vad stryk den personen hade fått i så fall...

5. Vilka länder besökte du? - Finland...Åland...whoooo!

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009? - Nae, ska bli spännande och se vad 2009 har att bjuda på.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas? - 8:e juni och 31:e december (ööh). Sen är det en massa småhändelser som skedde, men de har jag inget datum till, men jag kommer minnas dom.

8. Vad var din största framgång 2008? - Det måste nog vara fjärde-platsen på Junior-SM 200 meter...inget speciellt, really.

9. Största misstaget? - Misstag är sådant jag väldigt ofta och väldigt snabbt glömmer.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig? - Sporadiskt. Säger vi...

11. Bästa köpet? - Guitar Hero, antar jag.

12. Vad spenderade du mest pengar på? - Spel...hahaha.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? - ALLT gjorde mig riktigt glad.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008? - Håll i er nu: Takida - Evil eye, Curly Sue, Score (mest den). Queens of the Stone Age - If only, No one knows, Another love song. Coldplay - Viva la vida, Violet Hill. Och självklart System of a Downs alla låtar, varenda en av dom.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Sjukt mycket gladare.

16. Vad önskar du att du gjort mer? - I vanlig ordning, pluggat, men det är ju sååååå jobbigt.

17. Vad önskar du att du gjort mindre? - Gissar på att flera tycker jag borde prata mindre. My ass.

18. Hur tillbringade du julen? - Hemma med familjen i stan.

19. Blev du kär i år? Oh, ja.

20. Hur många one night stands? None, vad tror den här saken om mig?

21. Favoritprogram på TV? - Scrubs, South Park, Family Guy.

23. Bästa boken du läste i år? - Kejsaren-serien. Alla fyra böckerna är lika bra.

24. Största musikaliska upptäckten? - Queens of the Stone Age.

25. Något du önskade dig och fick? - En bas.

26. Något du önskade dig men inte fick? - Ett digitalt trumset, vilket nu i efterhand var en jävligt dum önskan.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008? - Det har jag ingen aning om, gick i skolan?

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? - Kanske om jag hade knipit platsen på 200 meter på Finnkampen, om nu inte vissa ledare var korrupta...

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008? - Sebbe-style!

31. Vad fick dig att må bra? - Allt; vänner, friidrott, allt...*asg*

32. Vilken kändis var du mest sugen på? - Cote de Pablo (det är en kvinna, för de som tror något annat. Spelar Ziva i NCIS)

33. Vem saknade du? - En person i synnerhet, men det dämpades med månaderna.

34. De bästa nya människorna du träffade? - Som Johanna skrev; Dom vet vilka dom är. <3

Aaaaand:

Show me what it's like
To be the last one standing
And teach me wrong from right
And I'll show you what I can be

Don't point and stare.

Mitt långfinger blöder, huden på pekfingret har hårdnat, höger handled är halvt avdomnad, hela jag är sjukt varm. Tankarna kanske flyger iväg nu, men så här är det att jag har spendarat i princip hela dagen tillsammans med basen.
Ungefär 12.30 - 22.46 har jag spelat bas, med ett litet break på en timme när jag besökte kusin Maja som flyttat in alldeles i närheten. Halsen är också rätt mör efter att ha försökt kombinera bas-spelande med sång.

Nyårsafton firades hos Max tillsammans med The Swedes och diverse random folk. Den kvällen var fasen en av de bästa någonsin, sjukt kul! För många detaljer så jag väljer bara att säga så här: underbart!

Och värst vad folk åker nu, helt plötsligt. Sebbe drar som jag nämnt förut till Australien i två månader och nu är det Fia som ska flyga över till landet som är känt för fish-and-chips, sina många Burger King-resturanter och sin fåniga (men ändå härliga) accent: England. Hon kommer tillbaka om tre månader.

Även här hoppas vi på att England upphört att existera. Annars får du ha det så bra där åt vänster! :) <3

RSS 2.0