Tantan

Hm, det tog sex dagar innan paniken började sprida sig och jag blev helt enkelt tvungen att skriva i denna smått "uppvaknade", halvt dödsförklarade blogg. Känner redan nu att dödsannonsen kan kallas tillbaka inom ett par dagar. Men det är bara nu och om kanske sexton timmar (bara för att slå till med en tvåsiffrig siffra) försvinner...röksuget...? Första ordet som poppade upp i skallen, som tur är lekar man inte skorsten över huvudtaget, det är rätt lugnt.

Nej, ordet jag sökte börjar på "s" och eftersom "röksug" börjar med "r" kan vi snabbt konstatera att Lisbets gammelfarmor hastigt men behagligt somnade in under sportlovet för att sedan klockan fem på morgonen ta på sig löparskor, en storlek för små tights och ett par skidstavar för en uppfriskande powerwalk runt Vänern.

Nu uppstog två frågor:
- Vem fan är Lisbet?
- Är Gud japan?

Vi återkommer!

Aktuella nyheter:

En pojke vid namn Olof råkade olyckligtvis få allvarliga skador i foten när hans lekkamrat av misstag råkade tömma 20 ton sand över honom när Olof befann sig i deras nygrävda grop. Modern stämde lekkamraten och vann i tingsrätten. Lekkamreten dömdes till arkebusering som genomfördes omgående i hans eget rum.
Tre timmar senare vaknade en person av manligt kön vid namn Jonathan upp och insåg att det var en dröm. Han konstaterade även att han inte kände någon som hette Olof.

Jag kan läsa tankar, förresten: ni  tänker..."vafan skriver han...?". Även om det är fel så gör ni det.

Anyway, efter snart fem månader insåg jag idag, eller rättare sagt; R insåg ÅT mig, att jag har en väldigt dålig rygg. Den gör ont men den kliar inte, vilket är tur, för då hade jag haft det ett helvete. Så för er som undrar: jag har väldigt ont just nu, så David, inga mer "hi ho, Silver"! Oooch så måste jag även säga att David; du äääääär en bra trummis, och jag blir iiiiiiiiinte förbannad eller arg, just so you know! Yay!

Har också insett att Kulturkammaren är riktigt jävla najs att vara på. Njuter av varje hundradel man tillbringar där...och eftersom jag bara varit där en sisidär fem gånger visar det ju bara att det är riktigt bra...! Sen att replokalen är där, det blir ju bara plus!

Sååå, nu fick jag skriva av mig lite grand, känns skööööönt.

"Jag rörde vid den gröna kristallen. Pontus utvecklade ju muskler, själv misstänker jag starkt att jag har utvecklat hjärnceller"  - Kenny Starfighter. Gå och se den, sjukt bra!

Apropå det, behöver förslag på bandnamn. Snabbt som fan.

Uhm...jag har tänk efter och bestämt mig för att lägga denna blogg på is ett tag. Tycker verkligen om att skriva och så men det finns roligare saker just nu och skriften har ju inte direkt förbättrats utan mer försämrats, enligt mig själv.

Ses om typ en massa veckor.

Bas är så jävla kul. Efter att jag kom hem stängde jag in mig i datarummet, stoppade in mp3:n i datorn, satte alla låtar på loop, drog på hatten och verklgen spelade som ett as.
Det var dock vid Foo Fighters "The Pretender" var jag tvungen att ta ett break när jag vid bryggan blev lite för vild och råkade slå till mig själv i ögat med basen. Det resulterade i ett trettiosekunders-break innan jag var på fötterna igen!
Lite senare svängde Gustav och Love förbi och ackompanjerade mig. Lärde mig bland annat "Fade to black", och imorgon är det full play hemma hos David klockan ett och vi ber till Gud att Max inte har drunknat i badkaret, för en sångare behövs!

Medan vi ändå är på gång tycker jag vi ber till Gud att Julia verkligen totaltäger scenen, i alla fall de tio minuterna hon sa hon skulle vara där upp. Be there!

Sen när gör Bredbandsbolaget stormbesök klockan halv nio på en tisdag? När dörren öppnades och en person ropade "hallå" in i lägenheten trodde jag först det var Micke. Själv befann jag mig två dörrar åt höger, i min säng, sovandes och svor till lite då och då när ljudet av en borr som hållit mig vaken sen halv åtta totalt bröt tystnaden.
I alla fall kommer den här mannen som jag trodde var Micke in i mitt rum och säger "vi ska installera ett (något otydligt) i det här rummet".
Jag kunde ju inte stoppa dom från att göra sitt jobb genom att säga nej och då jag förstod att de hade stått för borrandet gick jag upp. Medan de höll på med sitt utnyttjade jag den tid jag egentligen skulle ha sovit till att ladda ner nya MSN så folk kan skriva till mig. Nya MSN är för övrigt riktigt najs.
Här är vi inte konservativa.

Annars så var gårdagen en av de absolut bästa dagarna under min tid på De geer. 9.50 var det musik, där vi i vanlig ordning spelade gitarr.
"Spelande inte vi gitarr förra gången?"
"Neeeeeeej, det var ju jäääääättelänge sen!"
Jag tycker för övrigt om min musiklärare.

Sen? Inget, jag slutade efter lunch, i princip. Lena hade gett oss någon uppgift där vi skulle oponera på andra kamraters arbeten. Ajla fick mitt, vilket betyder att jag kan vara så in åt helvetes kritisk och ändå få kram dagen efter (förhoppningsvis) medan Mirza fick mitt. Bristen på fotnoter i själva arbetet lyser med sig frånvaro men jag tror inte Mirza vet vad det är för något. Känns som jag underskattar honom. Borde inte göra det. Bra kille det där.

Trallade sedan iväg med ett glatt gäng till Musikbörsen, tappade bort ungefär hälften och efter mycket springande så köpte jag äntligen där där gitarren. Stålsträngad. Den låter som om en gud har tillverkat den.
Dock är jag osäker på om Yamaha finns med i historiaböckerna bland alla världens gudar.
Kanske.

 Och sen vill jag bara påpeka en sak i Coldplays "Viva La Vida"-musikvideo. Dra fram till strax innan 1:22 så ni inte missar något. Kollade sedan fram till 1:30. Fokusera på basen, helt seriöst, jag blir knäsvag när jag ser hur han spelar på basen. Så jävla obeskrivligt.

Ogillar starkt att vara funktionär på friidrottstävlingar. Dock får man upp ögonen för de som är funktionärer på tävlingar man själv deltar i, hur slitigt de har det. I och för sig hade jag varken det slitigt eller jobbigt utan mer psykiskt påfrestande. Från klockan 11.00 till ungefär 19.00 stod jag bredvid banorna och kontrollerade så ingen gjorde något regelvidrigt, som att trampa på linjen. Under dessa åtta timmar lyfte jag min gula flagga jag blivit tilldelad...en gång. På åtta timmar...kul.
Fick även slava för Bengt en stund i caféterian, men det var bara uppskattat, lika så pastasalladen.

Söndagen blev en uppskattad en. Spelade gitarr i drygt tre timmar, följd av en massa hoppande och springandes med basen i vardagsrummet, ivrigt pumpande på E-strängen till Jimmy Eats World's "The Middle". Kul låt det där.

Nae, gud vad jag älskar min bas. Haha.

Undrar hur David mår.

Oh, sms!

Haha, han mådde skit.

Jag var bombsäker på att jag satt på fel tåg.
Jag trodde jag hade hoppat på ett annat tåg än det som gick till Hässleholm.
Vet ni vad?
Det gjorde jag inte. Det var rätt.

Dock var vi en timme försenade, så det vart stressigt att hitta "tågbussen" till Kristianstad som gick...40 minuter efter att jag kommit fram.
Väl i Kristianstad följde jag en grupp människor som såg ut att vara i min ålder till mönstringskontoret som låg drygt tio minuter från stationen. Inte en enda själ kände man igen, samma sak gällde för dom. Efter en mycket skum måltid bestående av potatismos och "korv" skrev vi inskrivningsprovet, ett stort prov i tio delar.
Resten av kvällen flöt på (not). Kul att man lärde känna åtminstone två personer där.

Dag två måste nog vara den mest dummaste dagen i mitt liv, totalt fail. 06.30 gick vi upp, käkade frukost för att sedan vänta (?!) i en timme på sjuksköterskan. Prata lite med henne för att sedan träffa läkaren som ställde frågan:

"Vill du göra lumpen?"

För att inte verka jätteointresserad sa jag att "jag kan inte kombinera lumpen med min idrott".
Läkaren svarade följande:

"Jaha, men då ska du få några papper av mig som du kan ta med dig och sen kan du åka hem!"

Va? Inga tester? Jag hade taggit veckan innan inför testerna och nu så skickar dom hem mig utan att jag fått bevisa vad jag går för. Testerna var enligt mig en helt vanlig tävling, som typ Skol-SM, där de hände precis samma sak. Fast då var det foten som skickade mig hem, inte en läkare som hade prytt sin vägg med kungaparets vigselbilder...
Självklart glömde man ju filerna på skåpet, något jag upptäckte när jag kom till stationen...

Mönstringssammanfattning:
- Resa dit: Good
- Inskrivningsprovet: Good
- Möte med nya personer: +2
- Uppstigning: Wtf
- Sjuksköterska: Fail
- Läkare: Double fail
- Allting i sin helhet: FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAIL!

Man blir nästan arg när man ser tillbaka på det. Spenderade inte ens 24 timmar där! Gah!

Tur att vi repade lite senare när jag kom hem. Och även ett Guitar Hero-trumset kan användas som trumset. Fan vad kul.

Krokek imorgon! Heeeeeeeeell yeeeeeeeeeeeeeeeah!

Yeah, är man inte Wonderman eller? Vänta, finns ingen som heter så. Det får bli Batman, för han är kastar saker och sig själv lite då och då.
På fyra timmar lyckades jag göra klart ett arbete som "påbörjades" för drygt...tre, två veckor sedan. Arbetet handlade om banrsoldater och var inte så värst roande, men jag kunde i alla fall sova som en gnu utan skuldkänslor jag annars hade fått.

Musik-Janne har tagit sig i kragen och äntligen förstått att vi inte är några sångtalanger utan spelar instrument mycket bättre. Musiklektionen var underhållande, väldigt.
Sen när han slängde fram "Nothing else matters" nådde lektionen sitt klimax.

Nu då?

Hahahahahahahahahahahahahahahahahaha.

Nä.

Sammanfatta gårdagen?
Näää!
Eller jo!

- Skrev med Sebbe på MSN, han befinner sig just nu i Australien. Innan han kommer hem ska han till Thailand (?!
- Jättehärligt brunch tillsammans med Julia och familjen Hårdänge minus Fia.
- Försökte även där skriva ett CV till ett sommarjobb. Gick inte så vidare bra.
- Planerad festkväll med the dooods.
- Gick från planerad till oplanerad på drygt fem minuter.
- Satt på Donken i kanske två timmar med Gustav och David.
- Johanna smsar. Fanns en liten chans att vi kunde komma in på Melodifestivalsefterfesten.
- Vi går ner till Grand Hotel.
- Johanna kommer ut.
- David och Gustav gör ett tappert försök att komma förbi vakterna men vänder sedan om när de inser att...ja, det inte går. Själv är man chicken och bara observerar från håll.
- Förflyttar oss tjugo meter åt höger så vi kunde se rakt in i entrén.
- Inser att den 1.20 meter korta person som nyss gick förbi oss var i själva verket Sara Dawn Finer.
- Petade på henne bil för att få status. Fungerade inte.
- Johanna kommer ut och håller med om att det vi håller på med är patetiskt.
- Vi gick iväg.

MEN!

Det blir Krokek nästa helg! Hell yeah!

Grattis till att Tjalviter som tävlar på IJSM-IUSM i helgen! Ni är värda guld allihopa! <3

Slänger in en update i denna, tillsynes, döende blogg.

Damer och herrar som undrat vart jag tagit vägen: jag är sjuk.
There, I said it. Sen i måndags har en mix av huvudvärk/halsont hållt mig hemma i ett järngrep och begränsat mig till denna dumburk samt mina tre närvarade instrument.
Det måste jag också meddela, jag lyckades på något underligt vis laga min elgitarr som varit ur bruk sen jag vet inte när...Krokek? Nä, det var ett förbannat tag sedan och gitarren höll då jag fick den i ungefär ett halvår...
Anyway, medan jag satt och kollade på Simpson blev jag en aning rastlös. Basen lyste med sin närvaro och rentav skrek "play me" där den stod emot bokhyllan, men från mitt rum kunde jag höra de kvävda snyftningarna från elgitarren som, faktiskt, stod i ett hörn. Så med hjälp av en skruvmejsel, defekt lim och ett plåster fixade jag den svarta sladen som inte satt där den skulle och víola så fungerande den. Det ända jag ångrar just nu är att den enda förstärkare jag har är min basförstärkare så ljudet är inte förstaklassigt (något det ändå inte är, så).

Eftersom jag är hemma imorgon också *angryface* så får jag skriva lite musik, tror jag har första låten redo; "Disturb the neighbours".
De är ju såååå duktiga på att göra samma sak...

Helgen har seglat förbi i rask takt.
Detta är något Ajla och jag kom fram till för en stund sedan.

Jag körde en väldigt annorlunda nedjoggning på dagens träningspass. Efter att ha sprungit 400 meters tempoväxlingar (jogga 50 meter, spring som ett as 50 meter) gånger tre, kört igenom styrkepasset vi gör kör på IV:t (friidrott) och sedan joggat ner undrade Joni om jag ville hänga med på 4x200 meters nedjoggning som skulle gå på 30 sekunder med 100 meters gångvila.
Notera då att 30 sekunder på 200 meter är vanligtvis intervall-träning för mig så mjölksyran var inte långt borta.
Toppa med gårdagens 200 meter-lopp där två månaders konserverad energi fick utlopp och totalt dödade min kropp samt mitt psyke vilket innebar att jag mestadels agerade zombie på kvällen, något jag även gör nu.

Något positivt: ryggen höll, yay!
Något ännu mer positivare: om en vecka börjar hårdträningen inför utesäsongen, då vi ska löpa som as! Ska bli så sjukt kul!

Bara nu ryggen pallar ännu mer. Det gör den nog.