Tantan

On a walking street, no lights

Så konstigt det känns när ens egen berg och dal-bana helt plötsligt tar ett störtdyk efter att ha klättrat uppåt så länge. Så konstigt det känns att förväntningarna inte uppfylldes utan istället sveks rejält. Så konstigt att det faktiskt inte gick.

Men så konstigt att man faktiskt log i det ögonblicket, att man faktiskt skrattade istället för att skrika, gjorde tummen upp och gick därifrån med ett stort leende trots besvikelsen som växte sig större och större i halsen. Man kom ner från skyn och insåg att det faktiskt inte var hela världen. Ny syn på saker och ting. Cool!