Love gick nyss, har spelat gitarr med mannen i drygt 8 timmar (+ - en halvtimme) medan vi jobbat på en setlista inför nästa lördag och man märker en hel del musik man har lyssnat på när man var lite yngre, runt tretton, fjorton år när jag hade min "guldålder" (eller vad det nu var) då jag lyssnade på Simon and Garfunkel, Beatles och CCR utan vetskap om metalgenren alls. Eller rättare sagt; jag fick en släng av den varje dag när jag kom hemskuttandes från skolan och Jessica höll på att spränga vår relativt tåliga TV-apparat med rock och metal från Bandit Rock. Allt detta medan hon låg och sov! Det var en vanlig syn när man kom hem; huset håller på att skaka sönder av musiken, grannarna Falk löper amok på grund av oljudet och mitt i allt detta finner man storasyster sovandes i soffan. Måste vara därifrån jag fått det.

Ibland saknar jag det gamla huset i Krokek. Ångrar inte att vi flyttade in till stan, nej nej, men Krokek var charmigt på något sätt, till och med huset var älskat trots det faktum att det var ungefär lika fallfärdigt som en nedbränd ladugård. Mamma förde en hopplös kamp mot växtligheten på baksidan, trädgården (det som var kvar utav den) var rastplats för Zimba och begav man sig ut i det höga gräset, som inte alltid klipptes, var det nästan ett under om man inte trampade på före-detta hundmat/kattsand (nej, vänta, det var La Fei). Framsidan bestod av en sjukt stor...buske? Det var nog ett träd men hade tappat hoppet på att ta sig därifrån, sunknat ihop (är det ens ett ord?) och blivit till en truske...typ (jag skrattar högt för mig själv). Gräset däremot var riktigt mjukt på framsidan men att gå barfota där var rena dödsdomen för fötterna eftersom det befann sig x antal pinnar gömda i gräset och hade en riktigt dålig vana att ge mina fötter oåtkomliga stickor som endast kunde tas bort med en pinsett och ett riktigt irriterat humör, mamma brukade få mig att gråta när hon inte rikigt lyckades få ut den på första försöket och gick berserkargång med pincetten. Allting slutade i och för sig med ett "så" och ett "akta dig för pinnar". Mm, gamla tider.