Tantan

Tantan har varit duktig.
Tantan har pluggat historia.
Tantan äter just i detta nu.
Tantan kom precis på att han har kompledigt imorgon, för en sak han aldrig deltog i.
Tantan hade kul igår.
Tantan hade kul för två dagar sedan.
Tantan fattar inte varför han skriver så här.
Tantan vill springa och bli lika trött som han blev efter 400m-försök i Gävle.
Tantan är glad idag.

Ett tredje person-inlägg. Någon gång måste man ett sådant.

Jag vet inte varför, jag har ingen speciell anledning och det kom imorse. Men jag är lycklig.
Jag har ingen som helst aning om varför egentligen, då jag varit sjuk i två dagar och kom tillbaka till skolan på en onsdag (den absoluta helvetesdagen) men nej, humöret är fortfarande på topp.

Anyway, jag har även kommit på mig själv med att säga ordet "awsome" lite fööör mycket den senaste...dagen. Inte riktigt säker vart ifrån det kommer ifrån, but still.

Och nu är det så här att jag skriver extremt korta inlägg nu för tiden, varför vet jag inte....

Vet jag någonting? Borde jag veta någonting? Varför borde jag veta någonting? Är kunskap nödvändigt?
Mitt svar är ja, nej, kanske och awsome.

Nej, nu flummar jag bara runt, borde ta och gå och lägga mig, dock har jag en intressant dialog i mitt huvud just nu mellan personerna på omslaget av "Perspektiv på historien A". Jag fortsätter:

Oh, Baldwin, stop acting like a retard!
Can't help it, sir, it goes in the family.
O'really? *Hits Baldwin in his forehead*
Good lord, right in the head, where did learn how to aim like that?
Ah, well, you know...africans do know how to fight.
What?! You've been married with an african?!
I didn't say that.
Yes, you did.
No, I didn't?
How come you're wearing that ring on your finger then?!
You bloody well know why, I'm married to my wife!
Who's an african.
Whaaat?! Are you insulting my family?
No, sir, just your wife.
She IS my family!
Oh, dear...oh, by the way, who are those people in the background?
I think they are the Sand people.
The Sand people? Who are they?
The Sand people, they live, eat and breath sand.
Is that so? Fascinating, may I bring a sample home to England, sir?
Oh, indeed, my good sir, just don't forget to take the camel too.
Why the camel?
It stinks, that's why.
Why would I take the camel home to England if it stinks?
Because you stink, you two would make a wonderful couple.
Oh, hoho, you're too kind, sir.
Don't mention it.
And when we a due back to England, why don't you and your wife meet me and my future wife (the camel) for tea in Buckingham Palace?
How the hell are you going to get inside Buckingham Palace with a smelly camel?!
Don't worry. I have a couple of ideas.
Name one.

*Silence for about an hour*

You don't have a idea.
No, I don't.

You'll get the idea.

Inleder detta inlägg med ett...

LOL

...dels för att jag känner för det, dels för att jag inte kommer på någon intressant inledning , då dagen mest gått ut på att sitta framför datorn och inte göra någon som helst nytta. Huvudvärken har fortfarande inte släppt, men den försvinner sakta men säkert så off to school imorgon.

Sitter just nu och stirrar på Norrköping Indoor Games-inbjudan. 60 meter samt 400 meter blir det antagligen. Herregud, mitt hjärta börjar redan dunka när jag tänker på hur sjukt kul och jobbigt 400 meter är (200 meter är dock fortfarande favoritsträckan).
Det härliga, om vi ska ta oss tillbaka till tävlingen, är att den är i nya hallen. Dock har vi redan invigt hallen i och med tävlingen den 13:e december och en del tävlingar någon annanstans i Sverige ska vara avklarade. '

Nej, nu blev jag alldeles lyrisk...
...lol...fel?

Snart är det dags. Drygt två veckor kvar. Norrköpings friidrottare jublar, IKNF:are som Tjalviter. Ut med det gamla och in med det nya. Stadium Arena i mitt blåa hjärta.
Vårt nya hem är snart klart och redan nu sitter jag och längtar efter tävlingen på Luciadagen. Att få sitta i startblocken på "era platser", ljudnivån i arenan sänks lite grann för att respektera löparnas koncentration för att sedan gå upp i "färdiga" och totalt isolera altt ljud. De drygt två och en halv/tre sekunderna känns som en evighet innan det man väntat på kommer; skottet, startsignalen, klartecknet på att släppa lös allting och bara forcera framåt tills man når målet och dunkar in i den halvmjuka mattan så man inte flyger in i väggen.
Gud vad jag älskar sprint...

Vad jag älskar mindre är det här med huvudvärk, just nu har jag en sådan som bara inte vill försvinna. Det jag skrev nyss tog ut en del på huvudet, så det blir inte så mycket mer just nu. Imorgon lovar jag ett lite längre inlägg...

10.23, sms från David med svordom som följd. Somnade om till halv tolv, ringer Gustav samt David.
Idag är det studiedag och den svenska delen av min klass skulle spela lite hockey i Stallet, på skoj sådär. Dock blev halva dagen ett misslyckande, då allt blev ett missförstånd och bevis på dålig kommunikation.
David smsade som sagt 10.23 och undrade hur jag skulle ta mig ner till Himpafältet, och svaret blev cykel tillsammans med honom. Gustav, Love och Max satte sig däremot bekvämt i en varm spårvagn medan David, som hade punktering på sitt ena däck, och jag, utan vantar och mössa, cyklade ner i riktig Sverige-kyla och tankar om hur skönt det skulle vara att amputera en kroppsdel dök upp lite då och då.
När vi väl kom till Ishallen (Himpa-området är sjuuuukt stort) förväntade vi oss ett välkomnande av tjejerna (Johanna, Jorunn, Camilla och Sara) men neeeeeej, istället var det tomt på personer förutom en person som sprang lite hit och dit. Ringde Jorunn, som av någon konstig anledning, befann sig i sitt hem...ringde Johanna, som var på väg till Lindö (!) till en vän. Hon hade fått allt om bakfoten och trott att vi inte hade velat spela hockey, vilket inte var sant. Fick reda på att Krille låg bakom det hela, en aning i alla fall...
Så den här delen av dagen är väldigt misslyckad.

Gustav och David (som var de enda som hade ett par skridskor, vi andra skulle få låna av Johannas lags förråd) ville trots allt åka lite skridskor, så de åkte runt lite i rinken utanför Mässhallen. Isen var dock inte speciellt "hård", de kunde lika gärna åkt skidor på den istället.
Aaaaanyways, blev nästan rånad på en tia av en godisautomat, opålitliga grejer det dära....

Gårdagen var också rätt skum. Jag trodde att när jag kom hem till Max, där Gustav, David och Love befan nsig, skulle vi käka pizza, men neej, det hade redan gjort det. Satt lite småhungrig halva kvällen (kom dit vid nio, tror jag). Kollade på "Percy Tårar" och när Max spelade Mirrors Edge (skumt spel). Sen sprang Max och jag runt, letandes efter TP som hade gömt sig någonstans. Slutade med att David och jag begav oss hemmåt vid tolv. Han berättade även en spännande historia om hur han var nära på att dö efter att ha varit ute och nattorienterat, sprungit vilse och på köpet plumsat ner i en bäck med vatten upp till hakan. Till råga på allt var det vinter och minus tio grader ute...känns riktigt skönt att vara friidrottare för tillfället.

Avslutar detta inlägg med det jag satt (och fortfarande sitter) och garvar åt. Medan Max spelade Mirrors Egde satt Gustav vid datan, inloggad på Max CS-account. En person vid namn Thomas (troooor jag) skriver:

Thomas - Lira?
Max (Gustav som skrev) - Håll käften, jag runkar!
Thomas - :(

Mat nu, sen drar jag förhoppningsvis ner och köper WotLK, spännande!

Den korta biten hem från träningen (efter att ha fått skjuts till macken av Anita) så gick jag från allmänt glad till sjukt sentimental på en nanosekund. Då jag inte kunde gå rakt eftersom jag var så trött började jag svaja lite fram och tillbaka, rocken var inte knäppt, halsduken hängde ner till vristerna och hatten i ett halvhårt grepp med min högra hand samtidigt som jag sjöng med sorgsen stämma "Father and son" av Cat Stevens. Håret var i total oordning efter kvällens styrkepass med Krister och jag var hur varm som helst, på vippen att bara lägga mig ner och skratta.
Aja, jag är skum, det vet jag.

Vaknade upp hos Fia imorse, dock ingen aning om hur mycket klockan var. Tippade på att den kunde varit runt halv åtta när jag först öppnade ögonen, efter två timmars sömn ungefär.
Kvällen spenderades hos självaste Fia tillsammans med Julia och Pedro. Det hände inte särskilt mycket, men vi hade det väldigt trevligt i vanlig ordning, tills jag råkade somna i fåtöljen men vaknade precis i tid innan Julia och Pedro var tvungna att ge sig av. Jag själv sov i vanlig ordning hos Fia (andra, eller tredje helgen nu). På morgonen blev det härlig brunch med tre generationer Hårdänge, underbart!

Åkte sedan iväg till mormors gamla lya för att ta ner ett par lampor och hämta "vår" mops Janne som varit hos sin stödfamilj ett antal dagar. Tröghunden kände inte igen mig med hatten på, så han vart livrädd när jag visade mig framför hans lilla face, plus att han sick-sackade som en upphetsad anka framför mig vilket resulterade i att jag givetvis råkade trampa på honom...han får skylla sig själv, det lilla aset...

Hej då, gamla design (Wariner) och hej, nya design, (Tankian). Jag tackar än en gång Malin som har hjälpt mig med det är då jag är totalt värdelös när det gäller sånt som, I don't know...designa min egen blogg?
Designen lär förhoppningsvis dyka upp om ett tag, då den inte ploppat upp än.

Skoldagen har flutit på rätt bra, Hälsostudion imorse och det nya hederliga styrkepasset väntade, det passet som ska göra om mig från en liten marathonlöpare till en redig sprinter *host*. Men det är alltid kul med sådan styrka, "mannens lekrum" vore ett passande namn istället för "gym"...
Sedan en film om Colorado-floden, som Lena visade i ettan förra året. Tyvärr befann vi oss just i det ögonblicket på Donken i full färd med att äta en sen lunch, så det här var ju en gyllene ögonblick att ta igen förlorad mark. Meeen som väntat fick filmen mig nästan att somna om inte den extremt långsamma damen med den vaggande gångstilen knallat förbi utanför fönstret. Ska skicka ett "tack"-kort och adressen till Janne Ritzer så hon slipper gå som hon gjorde, men det roade i alla fall mig.
Lunch på det.

Max  *Säger något jag inte kommer ihåg* - Nej, *reser sig upp*, nu ska jag ha sallad! *går iväg*
Gustav - Sa han att han skulle ha samlag?
Jag (i vanlig ordning) brister ut skratt.
David tittar på mig och suckar. '

Och så måste mammas kommentar läggas in också:

Hade precis fått de enskilda fotona från skolan. Jag öppnar och ser efter hur det blev, mamma kollar och brister ut gapskratt. Hon går och lägger sig ner i soffan så hon inte dör av skrattanfallet. Syster Ronja sitter också och gapflabbar åt mitt lite halvskumma leende. Till slut, efter några minuter, frågar mamma:
Mamma - Men, Jonathan, vad gör du egentligen på bilden?
Jag - Meh, jag försöker ju le lite charmigt!
Mamma - Haha, med det där leendet charmar du ingen!
En tsunami av skrattanfall infaller medan jag flyr 1 % sårad, 89 % road och 10 % överrasked till den uppvärmde datoren.

Ska köpa en hatt, på tal om annat. En hatt och en grå halsduk. Yep, det ska jag, sen jag spatsera in på De geer liknade en skum estet, men ändå, hatt, rock och halsduk, liksom. Allt som fattas är käppen och uret fastsytt inne i fickan så kan jag bli en jude. Då kunde man gå förbi varje "Rökning förbjuden"-skylt som blivit vandaliserad och där det istället står "Pökning för juden" och tänka "yeeeeaaaah...här får bara jag pöka...". Dock gillar jag att fira jul, så det är tyvärr uteslutet.

Kom fram också nu när jag pratade med Coffa på msn för någon timma sedan att jag hatar mig själv för tillfället. Den dryga, självsäkra och jobbiga Tantan har byggt bo inom mig och måste genast utrotas, innan den förstör mig och stör upp min omgivning. Anledningen vetifan, det var nog den där onsdagen som fick aset att komma fram.

Låt mig säga såhär; jag hatar onsdagar, jag har alltid hatat onsdagar. Why? I'll tell you why, därför att onsdagar ÄR den mest avskyvärda dagen någonsin!
Halva skolveckan har gått, halva är kvar, alla lektioner är låååånga, likaså själva dagen. Varenda lektion är också "plugg-lektioner", dvs lektioner där de pumpar en med information tills man rentav man får den läskiga känslan av att "det där fönstret ser väääldigt lockande ut". Tänk då också att man sitter på tredje våningen...
Som bara för att jävlas med en så är det ingen schemalagd träningen heller, så när man kommer hem är det antingen att sitta och plugga som ett as (vilket jag sällan gör) eller att sitta vid datan och än en gång bekymra mig över att mitt sociala liv går i spillror över ett dataspel.
Det finns dock två ljus som lyser upp den mörka grottan onsdagen tagit som skepnad; mina underbara vänner samt att det första jag kommer göra efter att ha gått upp och ätit frukost dagen efter är att träna.

Hm, känns som om jag lagt in en hel del sinnesbeskrivningar eller vad det heter, i det här inlägget. Kan nog bero på svenskan, där vi fick fria tyglar att skriva någon om vad som helst och sedan skriva in en massa beskrivningar om hur det ser ut, lukt, etcetera. "Den ensamme soldaten", blev titeln, om soldat Ian i Irak. Stackarn vill inte vara där.

Stackarn.

Civilization is over!
Elect the dead!

Bara för att jag är helt inne i det där.

Onsdagar...jag hatar onsdagar...inget är roligt. Allt är långt, inget att se fram emot när man kommer hem och ingen träning. Den enda dagen som är riktigt svart, och det gör mig sjukt deprimerad. Måste lägga in ett regelbundet träningspass där så jag inte går sönder mentalt i det långa loppet.

Yesterday, fika med Julia, Fia och Coffa.
Today, fika med Sara, Tim och Emelie.

Nu, vill inget hellre än att träna...

Oh yeah, ska röntga foten på måndag klockan nio! Är glad av den anledningen att det gick så pass snabbt att få en tid, då flera har sagt att det kan ta någon månad. Det tog tre dagar. Ska bli intressant att se vad som är problemet i köttaset, känns inget vidare att behöva hålla igen på träningarna och inte kunna springa för fullt med spikskor...

Igår fick jag ännu ett av mina "trötthetsanfall" under lunchen i skolan, vilket innebär att jag hamnar i "extasfas", oändligt med energi, och reagerar tvärtemot vad som menas med att vara trött. Det var en kul lunch, i alla fall för mig.
David och jag körde intervaller på friidrottslektionen på eftermiddagen, under vilan stod vi och spanade in kökskataloger som låg framme. Vi hade också, tillsammans med Stoffe, en god chans att sno åt oss ett par Bilar-påsar som låg helt öppet utanför en av kioskerna. Ingen var i närheten, men samvetet tog över så det blev inget. Krister hade faktiskt samma idé, haha.

Senare på kvällen var fader på fest, så jag satt hemma i mörkret med gitarren och hade det trevligt.
Problem dock när jag skulle hämta min kebab nere vid Rosa Pantern och det första jag gör när jag reser mig upp ur stolen är att dra med mig hela modemet ner på den färgglada mattan. Låg i ungefär tio sekunder och spottade ur mig svordomar innan jag reste på mig.
Nere på pizzerian gjorde jag bort mig en aning. Då jag fick maten sa han "smaklig måltid!" och jag svarar "detsamma!"...okej, va?! Vet inte vart ifrån det där kom, det skedde helt spontant! Jag är då dum ibland.

Ska ner till biljardcafét och träffa Gustav, David och Max (Love?) innan det blir bio med de nämnda och Jorunn, Julia och Sara.

Oooh, så söt hon är! Än en gång har jag stött på tjejen som jobbar i Konsum (eller är det ICA...). När jag kom in i affären stod hon och stapplade vaddetnuheter (såna där gröna saker man lägger varor i, har tillfälligt glömt bort namnet på dom...). Hade planerat att köpa chips hela dagen när jag märkte att jag hade 40 kronor i fickan på morgonen, men jag vart lite tveksom då hon var där. Dock satt det en gammal kvinna i kassan, så jag vart lite lättad. Men precis när jag kommer fram så byter gamlingen med den söta tjejen vilket fick mig att hamna i paniktillstånd. De gångerna hon suttit i kassan har jag köpt något onyttigt, yay...dock log hon i alla fall. Söt är vad hon är.

Mysig kväll/natt/morgon hemma hos Coffa med Coffa (såklart, hans hus what the fuck), Fia, Julia och Pedro . I hans hus flyttar jag hemsk gärna in i, sjukt mycket najs! Hemmabion nere i källaren är så sjukt cool att det inte går att beskriva (sköna fotöljer också). På vägen dit blev det besök utanför familjen Haags gamla lya, som hade totalt renoverats, i alla fall köket. Trädet som stod på framsidan som blockerade något som helst ljus att komma in i köket hade sågats ner och låg köttad på tomten.
Gick även förbi den omtalade grusvägen där allt och inget har hänt.
Körde Guitar Hero-battle mot Coffa, vilket var det första vi gjorde. Minor defeat med 2000 poäng (men man vann ju senare, då med 2000 poäng, scary). Fia och Julia körde battle alá russin, men dom gjorde bra ifrån sig. Pedro gjorde dagens skräll och vann över Coffa (the almighty, my ass). Bara för att försvara Coffa så körde Pedro på Easy (eller Medium...) Och Coffa på Expert. Mycket Coffa här nu, märker jag.
Skräckfilm var tyvärr ett måste ("tyvärr" då jag inte speciellt förtjust i genren) och det blev efter att antal protester (från mig) Saw, första filmen. Kul, då en av mina värsta fobier är just tortyr och avhuggna kroppsdelar. Meeen, den var faktiskt väldigt bra! Satt väldigt tyst under hela filmen, men Fia gjorde det mindre vidrigt genom att ropa kommandon till karaktärerna ("kommentator-sjukan", tror jag att jag kallade det i något inlägg i bloggen...) som lugnade mig en aning. Coffa satt mest och garvade, Pedro verkade inte speciellt påverkad av filmens innehåll (som jag), Julia vet jag inte vad hon gjorde (kan bero på att jag såg knappt henne från min position i fotöljen).
Efter den filmen satte Coffa på "Team America", skapad av de som skapade South Park, kunde ju inte bli något annat än bra, vilket den också var!
Sovplats blev mellan Fia och Pedro på en madrass med en massa filtar. Rätt mysigt om det inte hade varit för den indragna rörlighetsrätten, då Coffa hade tagit upp en hel plats (tror jag). Första gången jag vaknade efter att ha somnat var någonstans runt 8 kanske och undrade i samma veva "var i helvete är jag...?". Första tanken var Uttersbergsskolan, men fem sekunder senare insåg jag att jag var hos Coffa. Blir alltid särskilt trög på natten.
Runt klockan ett, efter frukost, hämtade Fias mamma oss. Råkade tydligen somna på vägen hem, så när jag vaknade efter att ha slagit huvudet i bildörren var Julia och Pedro inte där. Skjutsades hem, satte mig vid datan, åkte till träningen, dog, åkte hem, kollade på Scrubs och somnade. Underbart. Tack för en sjuhelvetestrevlig kväll!

Dock är skolan igång igen, och att sjunga på musiken efter ett lov är inget annat än en pina, speciellt en massa skitlåtar...naturkunskap där vi kollade på film om genteknik i kombination med pennkonversation med Julia, näst intill. Sedan när hon och jag skulle ner till Gototeket, tror jag att det heter, sa jag åt henne att stå kvar, men när jag kom tillbaka var hon försvunnen. "Dissare" tänkte jag och for ner till cafét där ingen var, och sen upp för trappan igen där jag träffade Glenn med flera. Då dök Julia upp, gåendes ner för trappan. Visade sig att hon hade gått och hämtat pengar och flumma jag hade inte uppfattat det. Där nere köpte jag läsk, hon halstabletter, som smakade en aning skumt, men blev godare mot slutet. Vi hade även en diskussion angående vad man frågar när man sätter sig bredvid en person (i det här fallet hon sätter sig bredvid mig efter att ha frågat "får jag sitta här", vilket är uppenbart att hon får. Idag gjorde hon inte det, och det är ett framsteg...varför fortsätter jag det med mig själv då, vafan, gaaah). Aja, säger bara bra åt att du (Julia) bytte till De geer (tillbaka), är glad för det, alltid sjukt kul att vara med dig.

Oooch bara för att jag (mest hon) ville så ägnar jag den är delen åt Ajla. Kul att träffa henne igen då hon suttit och bitchat hela lovet om att "snart börjar skooolan, vad skööönt det ska bli". Men hon det är trots allt en alldelles underbar person, much love to her. Hon är bara för härlig, en av de härligaste och roligaste jag känner!



Och också välkommen tillbaka till Camilla, saknad så det sjöng om det, från Teneriffa, brun som en båt och glad som en glad båt!