Working? Nah, running.
Tänkte att nu är det väl ända dags att skriva ett blogginlägg, det var ju ett väldans bra tag sedan jag loggade inte här. Och jag har faktiskt en ursäkt, nämligen att jag börjat jobba på Stadium Sports Camp, en jättestort sportläger där alla sporter (de stora det vill säga) samlas och gör lite av det ena och det andra. Friidrotten är också en del, och där är jag en av ledarna, med mindre ansvar, så disciplinerad är jag inte. Allt är frid och fröjd, bara ett problem. När jag tittar i spegeln så ser jag mig själv och inte en slagpåse, vilket jag tydligen är eftersom så fort jag inte lyssnar får jag antingen ett slag i magen, armen, eller huvudet...kanske är för att jag driver lite med dom (eller mycket).
Men Sports Camp är trots allt väldigt roligt, som när vi i onsdags hade Expedition Sports Camp, där man tävlar i en massa knep och knåp-saker, stationer med olika utmaningar (är väl samma sak). Jag var stationsledare tillsammans med Erik och två tjejer från innebandyn och fotbollen. På vår station skulle man med hjälp av en massa bokstäver bilda ett så långt ord som möjligt, 10 poäng per bokstav i ett korrekt ord. Orden "Stadium" och "Nyckelband" var de orden man fick 100 poäng för. Det konstiga var att det var bara min del av stationen som hade ett "B", ingen annan. Sex grupper fick fram något av de orden, men vissa som inte fick fram det kom på lite kortare ord. Lägsta poäng var på 20 poäng, vilket var två bokstäver.
Vissa grupper fick till riktigt vulgära ord, som till exempel hockeyn (vilka annars?) som på Eriks del fick poäng för "Runka", och var på väg mot "Knulla" men fick inte ihop det.
På min del kom ett bandylag och ställde med glada miner upp sig med orden "Blow Me". De fick bara poäng för "Blow", bara ett ord var tillåtet, men vad jag skrattade! Dom såg så glada ut och deras tränare stod som ett frågetecken och undrade säkert på vart ifrån de hade fått det ifrån.
Men i slutet av veckan bar det av till Göteborg för att tävla på Nya Ullevi i årets näst mest viktigaste tävling, Världsungdomsspelen. 100 och 200 meter var det som gällde.
100 meter ska vi inte prata om.
200 meter däremot kan man prata om. Eftersom jag var så besviken efter 100 meter dagen innan så glömde jag att stretcha, vilka ledde till att varenda del av muskeln gick ut i strejk, med krav på fler vilodagar. Upproret slogs snabbt ner under uppvärmningen efter några töjningsövningar, men vissa ville helt enkelt inte ge sig, som mitt baklår, som alltid ska bitcha om något.
När vi skulle få reda på vilka heat vi skulle springa i ställde sig alla runt killen med papprena. Han började ropa ut:
- Bana ett, heat ett, Jonathan Haag! Bana två, Morgan Ohlström. Bana tre, Benjamin Olsson. Bana fy..
- Va?
Jag gick iväg, jag ville inte höra mer. Dom hade satt de bästa i första heatet, och i och med det där skryter jag inte, bana ett är den sämsta banan man kan springa 200 meter på. I alla fall så fick vi nya heat, då vart jag placerad i heat tre, bana tre. Det var bra, men inte att jag fick stå och vänta på att fyra heat skulle springa iväg tills det var min tur. Som tur var var Hanna där och man fick sig en pratstund med henne innan loppet (hon vann F16 200m, vilket är sjukt stort, ännu ett grattis till henne, för jag glömde säga det till henne när jag stötte på henne efteråt.).
Inför loppet hade jag fått låna Sebbes tävlingsdress, som satt hur skönt som helst. Kände mig riktigt snabb i den, vilket kanske bidrog till att jag vann mitt heat, eller inte.
Mina starter på 100 meter är urusla, likt en nybörjare. Starterna på 200 meter är däremot helt klart perfekta. Känns lite skönare när man springer i kurva först, innan man ska ut på rakan och pinna på som ett as. Först ur startblocken, först ut ur kurvan, först in i mål, på nytt pers, 22.54. Bakslaget blev en överansträngd baklårsmuskel, vilket resulterade i att jag fick avstå finalen. Men jag är nöjd, DN-Galan Youth efter Åland, sen JSM. Då ska det gå undan.
Stoffe sprang 100 meter första dagen. Tyvärr blev han utslagen i försöken på 11.99, hans pers är 11.74, eller 11.76...i alla fall var han inte den enda som inte sprang på sina bästa tider, nästan alla sprang dåligt. På 200 meter gick det däremot bättre, inget pers den här gången, men en B-final blev det, och den kom han 4:a i, efter en hård uppgörelse mellan Stoffe och två till. Men i alla fall, jättebra sprunget Stoffe!
Och förresten, Serj Tankians musik, är i särklass den bästa musiken, ever!
Nu tänker jag äta, och sen ska jag drömma om att jag tränar tills jag vaknar och åker iväg till jobbet.
Sen tränar jag.
Men Sports Camp är trots allt väldigt roligt, som när vi i onsdags hade Expedition Sports Camp, där man tävlar i en massa knep och knåp-saker, stationer med olika utmaningar (är väl samma sak). Jag var stationsledare tillsammans med Erik och två tjejer från innebandyn och fotbollen. På vår station skulle man med hjälp av en massa bokstäver bilda ett så långt ord som möjligt, 10 poäng per bokstav i ett korrekt ord. Orden "Stadium" och "Nyckelband" var de orden man fick 100 poäng för. Det konstiga var att det var bara min del av stationen som hade ett "B", ingen annan. Sex grupper fick fram något av de orden, men vissa som inte fick fram det kom på lite kortare ord. Lägsta poäng var på 20 poäng, vilket var två bokstäver.
Vissa grupper fick till riktigt vulgära ord, som till exempel hockeyn (vilka annars?) som på Eriks del fick poäng för "Runka", och var på väg mot "Knulla" men fick inte ihop det.
På min del kom ett bandylag och ställde med glada miner upp sig med orden "Blow Me". De fick bara poäng för "Blow", bara ett ord var tillåtet, men vad jag skrattade! Dom såg så glada ut och deras tränare stod som ett frågetecken och undrade säkert på vart ifrån de hade fått det ifrån.
Men i slutet av veckan bar det av till Göteborg för att tävla på Nya Ullevi i årets näst mest viktigaste tävling, Världsungdomsspelen. 100 och 200 meter var det som gällde.
100 meter ska vi inte prata om.
200 meter däremot kan man prata om. Eftersom jag var så besviken efter 100 meter dagen innan så glömde jag att stretcha, vilka ledde till att varenda del av muskeln gick ut i strejk, med krav på fler vilodagar. Upproret slogs snabbt ner under uppvärmningen efter några töjningsövningar, men vissa ville helt enkelt inte ge sig, som mitt baklår, som alltid ska bitcha om något.
När vi skulle få reda på vilka heat vi skulle springa i ställde sig alla runt killen med papprena. Han började ropa ut:
- Bana ett, heat ett, Jonathan Haag! Bana två, Morgan Ohlström. Bana tre, Benjamin Olsson. Bana fy..
- Va?
Jag gick iväg, jag ville inte höra mer. Dom hade satt de bästa i första heatet, och i och med det där skryter jag inte, bana ett är den sämsta banan man kan springa 200 meter på. I alla fall så fick vi nya heat, då vart jag placerad i heat tre, bana tre. Det var bra, men inte att jag fick stå och vänta på att fyra heat skulle springa iväg tills det var min tur. Som tur var var Hanna där och man fick sig en pratstund med henne innan loppet (hon vann F16 200m, vilket är sjukt stort, ännu ett grattis till henne, för jag glömde säga det till henne när jag stötte på henne efteråt.).
Inför loppet hade jag fått låna Sebbes tävlingsdress, som satt hur skönt som helst. Kände mig riktigt snabb i den, vilket kanske bidrog till att jag vann mitt heat, eller inte.
Mina starter på 100 meter är urusla, likt en nybörjare. Starterna på 200 meter är däremot helt klart perfekta. Känns lite skönare när man springer i kurva först, innan man ska ut på rakan och pinna på som ett as. Först ur startblocken, först ut ur kurvan, först in i mål, på nytt pers, 22.54. Bakslaget blev en överansträngd baklårsmuskel, vilket resulterade i att jag fick avstå finalen. Men jag är nöjd, DN-Galan Youth efter Åland, sen JSM. Då ska det gå undan.
Stoffe sprang 100 meter första dagen. Tyvärr blev han utslagen i försöken på 11.99, hans pers är 11.74, eller 11.76...i alla fall var han inte den enda som inte sprang på sina bästa tider, nästan alla sprang dåligt. På 200 meter gick det däremot bättre, inget pers den här gången, men en B-final blev det, och den kom han 4:a i, efter en hård uppgörelse mellan Stoffe och två till. Men i alla fall, jättebra sprunget Stoffe!
Och förresten, Serj Tankians musik, är i särklass den bästa musiken, ever!
Nu tänker jag äta, och sen ska jag drömma om att jag tränar tills jag vaknar och åker iväg till jobbet.
Sen tränar jag.
