Tantan

För första gången kom jag på en titel på inlägget innan jag skrev själva texten. Jag har nämligen kommit fram till att jag är en badkruka till hundra procent. För det första ogillar jag att bada (i sjöar, hav osv, kan hända att jag badar i en pool om det är dövarmt)
Vi skulle simma tjugo längder fram och tillbaka, men efter fyra längder dog jag totalt och drog slutsatsen att om jag fortsatte simma skulle jag defintivt drunka, no questons asked (sätter ett frågetecken här: ?)

Vill också säga grattis till min underbara mamma som fyller 45 år idag! Four cheers for her!

Än en gång slår pappas synskhet igenom. Eller, vid det här laget borde jag själv veta att jag skulle bli sjuk efter JSM. Stannade hemma i måndags på grund av huvudvärk, gick på tisdagen och igår kom hostan och halsonten.
Missade hjärt - och lungräddning på idrotten, vilken innebär att jag får göra det en annan gång. Camilla skrämde skiten ur mig när hon sa att jag kommer få göra det med folk jag inte känner. Ordet "hjälp!" dök upp i huvudet. Okej, jag kanske är social (i skolan, hemma är jag som en vägg) men...ja, jag ser ju inget problem i att göra det med några jag inte känner, så länge de inte känner varandra, får då sitter vi i samma båt. Jättekul om alla stod i ena hörnet och pratade medan jag står i andra och bara står där. Får upp en bild i huvudet nu när jag står jag göra en massa läten samtidigt som jag kramar om mig själv...

Apropå sjuka tankar hade jag hela två stycken drömmar i natt, och jag har suttit hela dagen och funderat på hur jag ska formulera mig.
Vi kan ju alltid börja med den första:

Som alla vet så är ju växthuseffekten i full fart med att göra livet surt för oss jordlingar (som en viss alien en gång sade) (<----orelaterat). Helt plötsligt skulle Jorden gå under klockan halv sex på kvällen och det blev panik i Norrköping. Lyckligtvis hade jag skaffat mig och David två platser till en rymdfärja som skulle åka ut i rymden innan katastrofen gick ner i startblocken. Vi gick på Råsslasparkering och vips hamnade vi på en skola i Öland, den skolan jag och mina forna vänner i fotbollen en gång sov. Väl där går vi in och jag ser världens vackraste tjej, blond och jag gick konstigt nog fram och sa det till henne, som reste sig och tog tag i min arm och så gick vi. Vi sket i David som fick stanna kvar på Jorden (don't worry, folks, he'll be back). Rymdfärjan sköt iväg från en ö någonstans långt borta och precis då exploderade Jorden.
Jag hade med mig en laptop och hittade ett forum där alla som var kvar och dog skrev sina sista inlägg, och mitt däri hittar jag et inlägg från Sara, men kommer dock inte ihåg vad hon skrev.
I varje fall landade vi på en planet som det fanns syre och helt makalöst, en stad! Jag går in i en ljusblå villa och ner för trappräcket (som sitter på trappan) åt vänster kommer David med världens smile och säger "Tan-Tan, kolla ut!". Allt ser precis ut som på Jorden, lite som New York, problemet är bara att molnen är gröna, vilket tydde på att det inte fanns några föroreningar på den här planeten.
Där slutar dröm ett.

Dröm två tar vid i en ravin i Grand Canyon, där flygande pansarfordon jagar mig, en liten bebis med kungakrona och....Gandalf! Jag vet INTE vad han gör i Grand Canyon (inte heller vad jag gör där) men något skumt är det... Efter att ha blivit anfallna av ett stup (*frågetecken*, ja faktiskt) hamnar vi en borg uppe någonstans. Gandalf hade konstruerat någon slags magisk dörr som bara öppnar om man säger "det är vi". Dörren var tyvärr svartbygge, för knackade man på den två gånger öppnades den. Den andra dörren från sidan var också felbyggd, eftersom den gick att trycka in så att man kunde öppna från insidan. I vilket fall som helst var bebisen med kungakronan landets nya härksare, han var bara lite för ung för att ta över tronen. Jag gick ut bakvägen, där det fanns en stor port, ett sånt där typiskt medeltidsgaller för. Till min fasa hade någon byggd upp en barrack UNDER slottet och ur den spottade (likt Davids pikemen) en massa orcs fram. Jag gick in och hämtade en jättestor kam utan tänder och med den stod jag och bombarderade orcsen nedanför med pilar...skumt, jag vet.
De lyckades dock komma in genom att äta sig igenom porten och sedan stormade de sig in. Enligt mina ögon var de ungefär en miljon man, men siffran kan variera, eftersom jag inte hade min glasögon på mig.
De kom in i rummet där Gandalf och bebisen var och jag fegade ut totalt, hoppade ner framför deras barrack och slog sönder den. Fick samtidigt skuldkänslor för att ha teoretiskt sett dödat världen, så jag sprang upp tillbaka, för att hitta Gandalf ifärd med att bygga en helikopter, vilket han gjorde på en sisådär fem minuter, utrustad med de senaste grejerna inom "shoot-first-ask-questions-later"-teknologin.

Drömmen slutar med att jag vaknat, helt förvirrad och totalt övertygad om att har hänt.

Skulle bara vilja tillägga att det vore trevligt att nu som kommenterar anger namn, så kan jag sova gott om natten!
Tack på förhand!

Var hos Sara i fredags för att umgås med vännerna. Tim och jag fick skjuts ut till Krokek av Micke Lellep, vilken inte var helt säkert, eftersom Micke kör som en biltjuv jagad av Hells Angels. Vi stannade vid City Gross och daaamn, det största, vadfanmannuskakalladet! Köerna var oändliga, och Tim visade mig deras majonäs, som mer såg ut att innehålla tio liter målarfärg. Även tio kilo småpotatis. Småpotatis! Tio kilo! "We're not living in America, but we're not sorry" för att citera The Sounds hit, om jag inte misstar mig. Felix Lellep och jag lyssnade på den här en gång hemma hos honom, har jag för mig...
I alla fall, väl hemma hos Sara konstaterade vi att hennes hund var dum i huvudet, för han gick omkring och var allmänt förvirrad. Efter ett tag (ett långt tag) kom Emelie, och därefter Frida och Madde. Efter ett avsnitt av "Sex and the city" (God have mercy)...så kommer jag ju självklart inte ihåg vad vi gjorde, eller så gör jag det. Enligt mitt huvud gick jag och Madde hem till henne för att hämta en film (Ratatouille). Tyvärr hade ju den "försvunnit" så vi fick ta "Supersugen" på mitt initiativ. En till "tyvärr" ska in här, filmen var rolig den första timmen, för att sedan succesivt bi allt mer tråkigare och tråkigare. Den tog ju aldrig sluuuuut! När den väl gjorde det körde vi någon slags mjukis-version av sanning-eller-konsekvens, som inte fungerade så väldans bra, men det var underhållande. Till slut skulle Tim och jag dra till bussen, tog farväl av Sara, sedan Emelis, Madde och Frida. 
Tog tadaa av Tim vid busshållplatsen, för att sedan gå hem samtidigt som jag fick utstå telefonterror signerat my parents.
 
JSM då. Klocken 08.32 satte jag mig tillsammans med min tränare Krister på ett tåg med destination Eskilstuna. Väl där gick vi genom de gråa byggnaderna (mulet väder, regnade) till ett hotell med två dörrar (skriv ner, pleeeeease). Störde Håkan och Camilla under frukosten, vi satt och samtala med dom ett tag innan jag inspekterade rummet, speciellt kanalerna. Till min uppskatting fanns alla favoriterna, och "Scrubs" visades. Det var antingen att följa med Krister till arenan eller kolla på två avsnitt av "Scrubs"...
Scrubs.
Camilla kom in och vi hade kuddkrig medan vi kollade på tv. Hon hade kula den dagen, så vi stack till arenan för att hitta Sami titta väldigt skumt på omgivningen. Päivi hade en påse bullar som jag fick äta ur (inte bokstavligen, era stackars something-something)'
Camilla kom fyra, omstöt (heter det "omstöt"?) i sista omgången. Väldans surt, med tanke på att tjejen som gjorde dödsstöten inte hade en vidare dag, dittills. Klubbrekord för henne dock, något jag inte lyckades med.
Erik och Nick sprang 1500 meter i samma heat, dessutom. Det gick bra för båda, de gick till final, men sista varvet, Erik, för helvete vad han sprang! Pers med tolv sekunder! Vore ju roligt om jag gjorde det på 60 meter. Då skulle jag ligga minus 4.82 sekunder. Det vill säga, jag skulle vara i mål ungefär när startern säger "på era platser".
I finalen sen blev Erik fyra och Nick femma, efter en spurtduell. Tjugo meter till och de hade tagit trean.
Sami hade inte heller en så väldans bra dag på söndagen. Vet inte vad stötarna låg omkring, det jag vet var att han var en meter under vad han egentligen har kapacitet till att göra. Han slutade sexa, med ett litet leende efter han fått duscha.
Fabbe vann sin längd, och kom tvåa på 400 meter, imponerande! Han hoppar ungefär lika långt som sju meter, höhö! (Smartass, that's me!)
Jag då? Starten i försöken förstörde de fyra första meterna. Tiden blev 7.20. Semin var likadan, förlorade fyra meter i början, 7.20 igen...
Finalen blev starten mycket bra. Då ska ju självklart balansen screawa till det och så förlorar jag ett antal viktiga steg i accelerationsfasen. Blev fyra på 7.21.

Idag har jag varit hemma och svullar värre än en stekt julskinka (dryyyyy....). Vaknade med huvudvärk så det blev ingen skola inte. Ville mest av allt träna, vill springa av mig allt snart! Imorgon blir det dock ingen träning för det är klassåterträff och den måste jag bara gå på!

Avslutar med en av Systems äldre låtar, som jag fastnat för (vilket jag alltid gör):