Hanky, spanky, you...YAAAAR!
Det såg väldigt mörkt ut när jag låg här hemma och tittade på "The Simpson när spöregn och hagel dränkte Norrköping. Kan ju tänka mig hur kul Petter hade under sitt träningspass när Gud förolämpade ett antal änglar. Som tur var det så klarnade allt upp och solen tittade fram.
Så då begav jag mig till Borgsmo IP för att springa 200 meter senior-DM. Det var väldigt kallt fortfarande, enligt mig, men alla andra tyckte det var ganska varmt. Är jag så känslig?
Loppet gick överraskande bra, 22.61, vilket innebär tangerat personbästa på dåliga banor och blöta dessutom.
Folkbladet fixade ju en jääääääättefin bild på mig när jag flinar som fulast. Jag hoppas innerligt att just den dagen fick dom de lägsta läsarsiffrorna i deras historia.
Gårdagens 100 meterslopp ska vi inte prata om...
Spenderade dagen på ett öppet fält vid pappa med underbaraste My, och "My" hittar vi i ordet "mysigt", vilket beskriver det hur vi hade det. Jag lyckades få henne att komma försent till stallet med en och en halv timma. Jag ser det som en bragd. Underbar är hon!
Och så har jag äntligen kommit fram till vilken skådespelare jag gillar mest! Tom Hanks! Älskar alla filmer han medverkat i, och han verkar ha ett väldigt bra sinne för humor, i alla fall vad jag såg på TV idag när trean var på och "The Oprah Winfrey show" visades.
Go, Hanks!
Så då begav jag mig till Borgsmo IP för att springa 200 meter senior-DM. Det var väldigt kallt fortfarande, enligt mig, men alla andra tyckte det var ganska varmt. Är jag så känslig?
Loppet gick överraskande bra, 22.61, vilket innebär tangerat personbästa på dåliga banor och blöta dessutom.
Folkbladet fixade ju en jääääääättefin bild på mig när jag flinar som fulast. Jag hoppas innerligt att just den dagen fick dom de lägsta läsarsiffrorna i deras historia.
Gårdagens 100 meterslopp ska vi inte prata om...
Spenderade dagen på ett öppet fält vid pappa med underbaraste My, och "My" hittar vi i ordet "mysigt", vilket beskriver det hur vi hade det. Jag lyckades få henne att komma försent till stallet med en och en halv timma. Jag ser det som en bragd. Underbar är hon!
Och så har jag äntligen kommit fram till vilken skådespelare jag gillar mest! Tom Hanks! Älskar alla filmer han medverkat i, och han verkar ha ett väldigt bra sinne för humor, i alla fall vad jag såg på TV idag när trean var på och "The Oprah Winfrey show" visades.
Go, Hanks!
Time to bring out the heavy guns
Bloggen har varit nere ett tag på grund av designuppgradering, som ni kanske har märkt. Det vill jag tacka Malin Hallerstedt (efternamnet såg jag på din msn, om det nu är det) för den sjukt fina designen och att du tog dig tiden att fixa min blogg trots att du inte känner mig. Tusen tack och många kramar!
Och så kan jag ju berätta att jag vill (jag tänker inte) anmäla min ryskalärare för tjänstefel. Hon gav mig ett G och David ett VG. Han hade åtta lektioner mer än vad jag hade (Tan-tan: 20/48 lektioner, David: 28/48 lektioner) men...argh, hon är ju bara för dum i huvudet! Inget ont om David, alla mina aggressioner är riktade mot kommunisten.
Jag har ju också glömt att ta bort Ryska steg 3 från mina kurser, för jag tänker inte tillbringa nästa år med att fjäska ihop ett MVG, hur nu det skulle gå till.
Nu är jag lite för förbannad för att skriva något mer vettigt, som om det där var det...
Salute the new life!
Solen går sakta upp över Norrköping och lyser in i ett avlägset fönster. Dess underbara sken beundras av alla. Stan står stilla, de första fåglarna börjar att vakna och flyga iväg för att hitta någon slags mat eller bara för att sträcka lite på sig.
I ett fönster når solens strålar en kille som ligger och sover. Han befinner sig Drömmarnas Land.
Men...
En avlägsen ton hörs i hans öron. Vad kan det vara, undrar han, sömndrucket, innan han inser att det är hans mobil som låter. Han sträcker sig efter den med sina avdomnade armar, tittar på displayen för att se vem det kunde vara. "David" lyser med vita bokstäver in i hans ögon. Han öppnar mobilen för att svara.
En röst hörs i andra änden av luren:
- "Tan-tan, du har prov om fem minuter!"
- "Va...?"
Där vaknade jag, dötrött efter gårdagens spelande med mitt Xbox 360 till klocken två på natten. Tänkte att jag gör ett uppdrag varje kväll nu till jag klarar ut spelet. Problemet är att när jag är trött fungerar min hjärna inte lika bra som annars...tar tillbaka det där.
I alla fall så var klockan 9.55, jag hade tydligen prov i ekonomi om fem minuter, så det blev att ta på sig alla kläder riktigt fort och tävla med andra cyklister vem som först kunde korsa en väg snabbast. Vann ju, eftersom de flesta höll sig borta (det var knappt någon ute).
Satt i skolan till runt två, då Stoffe och jag drog ner på stan och köpte varsin blomma med matchande nalle till Jonas som tog studenten idag! Träffade Carolina Landberg på vägen och Stoffe vart helt chockad när hans viskning inte hördes och han trodde han blev dissad, men jag tog ju tag i det och hälsade ordentligt.
Väl på Hagagymnasiet träffar man ingen mindre än Coffa also known as Yoda, Martin also known as Eder och andra små filurer. Dom hade haft avslutning, och lämnat in en plånbok till polisen (dagens goda gärning).
Jonas klass fick det mest missplacerade fönster man kan tänka sig, det var något förbannat elhus ivägen så man kunde se alla klasser förutom deras. För att se dom var man tvungen att förflytta sig genom flocken av svettiga människor som plågades av värmen till att man kunde....ja, se fönstret, rätt simpelt förklarat.
Sen till en rolig färd genom Lindö. Stoffe och jag cyklade till Lindö för att vara med Jonas och hans släkt för att fira honom. Vägen dit var förjävlig.
Först kom vi till en rondell. Vi hade sett på kartan att den rondellen skulle vi inte passera för då hade vi åkt för långt, men på vägen dit fanns inga tecken på civilisation what so ever, så vi fortsatte. Längre fram hittade vi Lindös rikemanskåkar, och det var här de verkligen problemen började. Vi skulle till Fyrvaktargatan och vi (eller jag) tänkte att vi gör som riktiga män och skiter i vägbeskrivningen och kartor utan bara kör omkring tills vi stöter på den. Måste varit min otursdag, för vi lyckades åka på varenda gata FÖRUTOM just den gatan. Jag tror jag aldrig kommer få ur Travbanegatan ur huvudet, och Medvindsgatan levde inte upp till namnet.
Till slut (efter ett antal utfrågningar av förvirrade Lindöbor, stort tack ska de i alla fall ha) hittade vi dit, då vi gav upp all heder och kollade på Stoffes foto av Lindö.
Deras hus måste vara ett av de finaste husen jag någon sett! Helt underbart, mysigt och bekvämt, skulle lätt kunna tänka mig att bo där.
Mat, packet och mycket skratt bjöds det på under kvällen, och så fick vi höra Jonas extrema bas som bokstavligen gick rätt in i våra hjärtan. Han skulle kunna starta ett hjärtklinik där, istället för att använda såna där elchocksklaffar kunde man använda Jonas bas istället. Kanske blir billigare!
Så nu sitter jag här och lyssnar på musik för fulla muggar. Ska också rekommendera Coffas nystartade blogg; coffz.blogg.se. Han blir säkert glad om ni tittar in där också!
Och så kan jag säga att jag saknar en person väldigt mycket.
I ett fönster når solens strålar en kille som ligger och sover. Han befinner sig Drömmarnas Land.
Men...
En avlägsen ton hörs i hans öron. Vad kan det vara, undrar han, sömndrucket, innan han inser att det är hans mobil som låter. Han sträcker sig efter den med sina avdomnade armar, tittar på displayen för att se vem det kunde vara. "David" lyser med vita bokstäver in i hans ögon. Han öppnar mobilen för att svara.
En röst hörs i andra änden av luren:
- "Tan-tan, du har prov om fem minuter!"
- "Va...?"
Där vaknade jag, dötrött efter gårdagens spelande med mitt Xbox 360 till klocken två på natten. Tänkte att jag gör ett uppdrag varje kväll nu till jag klarar ut spelet. Problemet är att när jag är trött fungerar min hjärna inte lika bra som annars...tar tillbaka det där.
I alla fall så var klockan 9.55, jag hade tydligen prov i ekonomi om fem minuter, så det blev att ta på sig alla kläder riktigt fort och tävla med andra cyklister vem som först kunde korsa en väg snabbast. Vann ju, eftersom de flesta höll sig borta (det var knappt någon ute).
Satt i skolan till runt två, då Stoffe och jag drog ner på stan och köpte varsin blomma med matchande nalle till Jonas som tog studenten idag! Träffade Carolina Landberg på vägen och Stoffe vart helt chockad när hans viskning inte hördes och han trodde han blev dissad, men jag tog ju tag i det och hälsade ordentligt.
Väl på Hagagymnasiet träffar man ingen mindre än Coffa also known as Yoda, Martin also known as Eder och andra små filurer. Dom hade haft avslutning, och lämnat in en plånbok till polisen (dagens goda gärning).
Jonas klass fick det mest missplacerade fönster man kan tänka sig, det var något förbannat elhus ivägen så man kunde se alla klasser förutom deras. För att se dom var man tvungen att förflytta sig genom flocken av svettiga människor som plågades av värmen till att man kunde....ja, se fönstret, rätt simpelt förklarat.
Sen till en rolig färd genom Lindö. Stoffe och jag cyklade till Lindö för att vara med Jonas och hans släkt för att fira honom. Vägen dit var förjävlig.
Först kom vi till en rondell. Vi hade sett på kartan att den rondellen skulle vi inte passera för då hade vi åkt för långt, men på vägen dit fanns inga tecken på civilisation what so ever, så vi fortsatte. Längre fram hittade vi Lindös rikemanskåkar, och det var här de verkligen problemen började. Vi skulle till Fyrvaktargatan och vi (eller jag) tänkte att vi gör som riktiga män och skiter i vägbeskrivningen och kartor utan bara kör omkring tills vi stöter på den. Måste varit min otursdag, för vi lyckades åka på varenda gata FÖRUTOM just den gatan. Jag tror jag aldrig kommer få ur Travbanegatan ur huvudet, och Medvindsgatan levde inte upp till namnet.
Till slut (efter ett antal utfrågningar av förvirrade Lindöbor, stort tack ska de i alla fall ha) hittade vi dit, då vi gav upp all heder och kollade på Stoffes foto av Lindö.
Deras hus måste vara ett av de finaste husen jag någon sett! Helt underbart, mysigt och bekvämt, skulle lätt kunna tänka mig att bo där.
Mat, packet och mycket skratt bjöds det på under kvällen, och så fick vi höra Jonas extrema bas som bokstavligen gick rätt in i våra hjärtan. Han skulle kunna starta ett hjärtklinik där, istället för att använda såna där elchocksklaffar kunde man använda Jonas bas istället. Kanske blir billigare!
Så nu sitter jag här och lyssnar på musik för fulla muggar. Ska också rekommendera Coffas nystartade blogg; coffz.blogg.se. Han blir säkert glad om ni tittar in där också!
Och så kan jag säga att jag saknar en person väldigt mycket.
