Tantan

Inte ett dugg går åt mitt håll just nu...fuck this.

 

I cant remember anything
Cant tell if this is true or dream
Deep down inside I feel to scream
This terrible silence stops me

Now that the war is through with me
Im waking up I can not see
That there is not much left of me
Nothing is real but pain now

Hold my breath as I wish for death
Oh please god,wake me

Back in the womb its much too real
In pumps life that I must feel
But cant look forward to reveal
Look to the time when Ill live

Fed through the tube that sticks in me
Just like a wartime novelty
Tied to machines that make me be
Cut this life off from me

Hold my breath as I wish for death
Oh please god,wake me
Now the world is gone Im just one
Oh god,help me hold my breath as I wish for death
Oh please God help me

Darkness imprisoning me
All that I see
Absolute horror
I cannot live
I cannot die
Trapped in myself
Body my holding cell

Landmine has taken my sight
Taken my speech
Taken my hearing
Taken my arms
Taken my legs
Taken my soul
Left me with life in hell

Kom precis på mig själv med att spela Kamikaze Race kanske fyra gånger mer än vad jag hade tänkt...beroendeframkallande är vad det är.

2x200 m, styrka och sen löpning i överraskande bra fart hem till mor vid hamnen från Ektorp, det känns bra. Arenan är härlig, men inte dess "kompanioner" läskautomaterna, de lyckades lura mig på sammanlagt 15 kr ikväll, den första var "trasig" (satt en lapp om att den var ur funktion) men det gick jag absolut inte på. Synd bara att den var det och mina två femmor fastnade i myntintaget och det gick inte att få ut dom.

Den andra lurade mig helt öppet genom att först ta emot mina två femmor men inte min tia. När jag sen tryckte på returknappen gav tillbaka fem kronor i enkronor (?!). Den snälla tjejen i kassan var vänlig nog att använda hennes "free soda"-mynt så jag fick min läsk, utan att betala (förutom den dära femman då).

Och förresten, den där Blåa Band-reklamen; "SÅS...SKA DET VA'!". Är det bara jag som tycker den retardpausen efter sås är lite jobbig? Det här är bara poänglöst bitchande, men i alla fall, det verkar som om de glömde att säga "ska det va'" och försöker sen klämma in det snabbt som fasen. De faila ganska hårt på det, haha!

Depperiod. Känns som det i alla fall, vad det beror på vet jag inte. Eller jo, det vet jag, men inget jag tänker ta upp.

Äh.

Nu är det gjort, den 9 oktober är det slut eller det får man väl hoppas i alla fall. Förra gången detta fenomen inträffade varade det i ungefär fyra dagar innan suget efter spänningen kom krypandes tillbaka. Åh, samarbetet, the passion of the fight.

För att tala/skriva klarspråk så har jag sagt upp betalningen av World of Warcraft, eran är slut, två är gammalt är det där accountet, gjorde i mars. Kommer ihåg den veckan. Jag löpte som ett as till Pontus för att hämta hans skivor, han kom ut och lämnade dom samtidigt som hans pappa sa till Pontus att han också borde ut och springa någon gång. Leende och upphetsad sprang jag hem igen, in med första skivan och lät installationen fortgå medan jag hoppade snabbt in i duschen för att bli av med de extrema floderna av svett som täckte i princip hela min kropp...kanske inte floder, men något i den stilen.

Installationen tog sammanlagt sju timmar inräknat de gånger datorn helt plötsligt slutade ladda ner och jag fick starta om den. Som tur var det "Day after tomorrow" den kvällen, så jag hade något att titta på under tiden. Dagen efter, den 30 mars (detta exakta minne är p.g.a att min syster fyllde år så det blev tidig uppstigning så jag kunde spela lite)...vill jag inte ta upp för då slutar nog de flesta så att säga "vanliga" människor läsa min blogg i tro om att jag...whatever. Bevis finns, men jag får inte bilden här av någon anledning...

Jag har insett att det finns viktigare saker i livet, så jag tar tillvara på det här tillfället genom att inte betala mer. Dags att skapa en framtid, förhoppningsvis är det ju inte försent, haha!

På fredag åker älskling och jag upp till Karlstad över helgen, som sagt. Höjdpunkt höjdpunkt höjdpunkt! Mys! <3

Söndag. Ibland är de helt okej, faktiskt, som den här. Arenan idag och det var fasen en vecka senast jag var där. När Krister och jag planerade mitt träningsschema sa han att söndagar skulle innehålla ett hårt intervallpass och det är bara att tacka och ta emot, det är så sjukt kul och jag skojar inte, det är det! De är de passen som man känner att man fått någonting gjort i form av flåsande. Flåsande män och kvinnor i tights...
Årets och nästa års satsning blir äntligen 200 meter, trött på 60 meter, det är för kort.

Det var väl det...helgen har spenderats tillsammans med min kära gitarr, men den här gången ville den inte producera några riff...träligt.

Camilla <3

 

Funk.

Yeah.