Locked away

Jag har alltid gillat den här texten.
Tired keeping track on things I've lost
The illusion of freedom in the midnight frost
Blending lights on the street of Hope
Rolling on with perfection down the northside slope

Driven by hatred but a feeling exist
Light shall embrace me, still I resist
Bases are empty only shadows remain
Something is in there, but it's locked away

Basic people locked away
Innocent lives will be saved

'Cause I am locked away
Left in here, will soon decay
'Cause I am locked away
Memories will fade to grey

Thought I hade someone with me but now she's gone
Disappeared through the ceiling in my selfmade vault
Said he would save me but she never returned
Been here for ages, she has lost all concern

'Cause I am locked away
Left in here, will soon decay
'Cause I am locked away
Memories will fade to grey

Where did she go?
Why did she leave my side?
I can never conquer without her by my side
Where did she go?
Why did she leave my side?
Now It's always quiet in here

'Cause I am locked away
Left in here, will soon decay
'Cause I am locked away
Memories will fade to grey
Now it's always quiet in here
I let you go with a roaring cheer

So let it be written, so let it be done

Att det ska vara så förbannat svårt att ha reda på saker, mer specifikt just nycklar. De är helt värdelösa när de går och gömmer sig vilket tvingar ägaren på en ofrivillig skattjakt i hopp om att krysset på kartan verkligen stämmer, men när fan gör den det? Än värre när jag hittar nycklar jag inte letar efter men totalt glömt bort existerade, så om någon vill ha tillgång till en gymnastiksal på en särskilt plats någonstans i Norrköping så hojta till, du har inte fått nyckeln av mig och jag heter Rodrigo samt kommer från Wales.
Däremot vill jag gärna ha tillbaka nyckeln till replokalen, den spelar just nu en nyckelroll i att få igång den absolut bästa projekt någonsin, men nä. Line-upen är på pappret amazing, till skillnad från vad den var för 3 år sedan. Det är en saknad tid som än ej blivit mattbombad och man var tvungen att släpa sin relativt lätta basförstärkare på bussen ut till Smedby för att spela den enda låten man visste på något instrument samt äta chips för att sedan göra exakt samma grej fast den här gången med en annan destination. På rummet stod man utrustad i vad jag kallade "min baströja", ett par fingervantar med avklippta fingertoppar (för att komplettera tröjan) och ett huvud lika stort som en planet. Shit, man var cool då...not. Jag har videos från när jag var 15 år och fick min första gitarr, en 900 kronors Ibanez och en 10-wattare, Takida var de enda som gick att spela men det här med palm-muting var ju inte riktigt min grej. Att stämma den var ännu värre, speciellt när Anders säger "den låter lite ostämd", och åh om den var. Nu har jag i alla fall min Explorer. Den är fin.
Har även börjat med den något halvt besynnerliga hobbyn att försöka skriva ner allt jag tänker på i ett block innan jag drar en barrunda med John Blund, vilket fungerar väldigt bra. Man sover mycket lättare.

RSS 2.0