Idag var det andra gången på två dagar som jag besökte Game. Hur förbannat nördig får man vara egentligen? Det roliga är ju att första gången hade jag som avsikt att köpa ett spel, och där stod jag med mitt presentkort på 500 kronor och ytterligare 250 kronor i plånboken och kollade runt på Xbox 360-spel. Spel till datan var det inte på tal om, (vänta vad jag har att säga senare...) har jag redan i överflöd. Det blev ju "Assassins Creed" som i mitt huvud vann över "Dark Messiah". Faktum är att detta var nog det bästa spel jag någonsin har spelat.
Andra dagen gick mamma, jag och Ronja dit bara för att Ronjas Rayman - och Crash-beroende inte rikigt lagt sig (vad skriver jag, det la sig aldrig ner, det har funnits ända sedan julafton 1999. I vilket fall som helst ställde jag mig lite slappt framför de begagnade spelen, och till min fasa ser jag "Dungeon Siege" för 99 kronor. Det där spelet har jag letat efter i tre år nu. Antingen var det slut eller så fanns det bara inte...

Men vänta nu? Är det inte så att när man berättar om något som det här så stämplas man som "NÖRD"...? Hm, kanske det...