Re-union with a 2.5 kilometer run

Vad en sprinter hatar mest (förutom att komma tvåa, springa dåligt, gör bort sig etc) är långdistans. Detta är spekulationer, det finns kanske väldigt många långlöparglada sprintindivider som bara äääälskar att springa i skogen, i city och sådant. Jag är inte en av dom...
400 meter, sen räcker det, uppvärmning gills inte. Stoffe och jag var ute och sprang 2.5 kilometer idag och mina vader var i upprorstillstånd, speciellt min vänstra, som absolut avskyr annat underlag än friidrottsbanor.
Efter så gick vi in i gymmet och körde ett fem minuter långt pass med styrka för att sedan sätta och i bastun. Problemet med det var att jag av någon konstig anledning inte tål att sitta i ett trätäckt rum där temperaturen är...hög (det är en bastu...), en halv meter ifrån de väldigt oroväckande varma stenarna.

Dock hade jag ju två läsk att trösta mig med!

Ska snart iväg till stan för fika med Sara, Emelie, Madde, Frida unt Tim, och på tal om det är det re-union med gamla klassen den 27 februari, och jag skrev ett väldigt underligt brev till min förra mentor Breanne. Så där äckligt trevlig har jag nog aldrig varit sedan jag skulle ringa om en praoplats i 8:an.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0