Jag är fortfarande lite uppspelt sen igår och har inte riktigt lyckats smälta nyheten jag fick per telefon. Jag satt och spelade gitarr på rummet när mamma slänger upp dörren och säger lite smått irriretat "telefon!". Eftersom jag var likadan, ungefär, på grund av bristande rörelseaktiviteter lät jag minst lika sur. Men jag blev på bättre humör när pappa sa:
"Ja, en god nyhet i alla fall är att du har blivit uttagen till ett landslagsläger!"
Även nu kan jag inte förstå att de valde just mig (och flera andra, ofcourse), men shit, det här är ju vad jag har drömt om ett bra tag tillbaka i tiden.

Om vi ska prata om dagens läge kan jag ju meddela att tabletterna INTE gav någon häftig känsla i arslet, och jag tänker absolut inte gå in på detaljerna (det finns ju inga).
En annan oerhört ointressant sak är ju det att jag har väldens träningsvärk i triceps, vilket gör att varje bokstav som jag skriver nu är en kamp ondskan som infiltrerat mina armar. Men på ett sätt är det faktiskt skönt...

Tävling på söndag och jag kommer antagligen skämmas ihjäl. Jag är den enda 17-åringen, vilket innebär att jag får springa med 13-15-åringar...yay! Inte för att de kommer spela så stor roll, tiden är viktigast, men en annan intressant grej borde vara avståndet mellan mig och tvåan.
Sånt är alltid kul!