Så här såg jag världen för fyra år sedan. Fyra år är för många en minimal tidsskillnad, men för en person som anlände till denna värld för tjugo år sedan är det en lång promenad och varje steg längs den promenaden är unikt och värdefullt.

Varje steg bygger upp promenaden och min promenad har varit unik och värdefull, min väg har korsats av både lyckliga, olyckliga och likgiltiga människor, var och en har fört upp sin egen milstolpe i marken längs min väg som påverkar mig på olika sätt, både positivt och negativt. Jag har haft privilegiet att ha blivit ackompanjerad av otroliga personligheter längs min väg, några som fortfarande vandrar med mig och några som svängt av på jakt efter nya äventyr.

Jag har även haft en hel del obehagliga möten med personligheter som med våld fört upp sin milstolpe och tvingat mig stanna upp för att beskåda den innan de abrupt springer vidare längs deras väg och lämnat mig vid vägkantan. Att dessa människor existerar hade jag inte en aning om för fyra år sedan.

Världen var aldrig en stor smiley som jag så naivt trodde. Leendet satt i mitt huvud och visade upp sig genom mitt ansikte, där den alltid kommer befinna sig.