If only...

Things not what they used to be
Missing one inside of me
Deathly lost, this can't be real
Cannot stand this hell I feel

Emptiness is filling me
To the point of agony
Growing darkness taking dawn
I was me but now he's gone


Make it wit chu

Så gott som död.


Rain won't hold me back



Tre års såsande.
Här har vi resultatet.

Känns som om det var igår jag dök upp på skolan i en alldeles för stor skjorta, solglasögon, ett par skor från 30-talet och en pirrande mage. Förutom solgalsögonen så stämmer det in tre år senare.

 

Tack för alla de underbara stunderna, NS3b!

Tack.!


I brought it home to Molly

.

H was a stupid man and he knows!

Nazister kan fan inte hålla ihop. Om de hade gjort de genom åren hade jag inte behövt ägna ett A4 till att förklara deras "upplösa-ansluta-bilda"-procedur som är som en elak cirkel som aldrig vill ta slut...dö.

The road to Germany

Okej, jag har haft den här idén länge nu, och varenda jävel som hört den anser att det inte är en bra idé. Jag har dock på något vänster lyckats övertala mig själv om att den här idén är fan något värt att satsa på. 

Here it goes:

4-5 personer.
Nu är ju det så att man inte får ta med sig hur mycket alkohol över gränsen (efter vad jag har för mig, om det inte stämmer så är min plan totalt värdelös). Detta har jag lösningen till genom att ta en liten "annorlunda" väg till Tyskland, spritens heliga fristad, över vattnet. Transportmedel i det här fallet är en eka (möjligtvis en eka med en motor på), samt drygt femton ekor på släp. De femton ekorna är till för att lastas på med sprit och för att INTE bli konfiskerade av en polsk tullarbetare i Malmö. Målet man ska sikta efter är Rostock, som ligger sydväst om Bornholm, som blir utgångsbasen, dels för att jag tvivlar på att deras polisstyrka är särskilt stor, dels för att det är en...ö, ja, en liten ö (dur). I alla fall, man ror ner till Rostock, töjer till strax utanför staden där ingen ser en, försöker på något vis få med sig så mycket sprit som båtarna fyller (rekommenderar att en begagnad damcykel tas med, för både effektivitet och komfort). Sedan ror man helt enkelt tillbaka till Bornholm och hoppas under tiden att vädret förblir stadigt och att kustbevakningen inte prickar in dig på radarn, för då får du ro som utav helvete om du ska ta dig därifrån. Därför ska man ro, och helst inte ha något elektroniskt som radarn kan fånga upp. Walkie-talkies kan vara användbart, men släng de genast överbord när man beger sig ifrån Rostock. 

En tips kan vara att sno dessa ekor om ekonomin inte håller. 
Ett annat tips är att även ta en titt på SMHI:s väderrapporter. Man vill inte be ertappad med byxorna nere mitt ute på Östersjön med sprit värt flera tusen fastsurrat i femton ekor och endast två paddlar till hands.

3's and 7's

Trots att jag alltid hatat Vrinnevi-skogen älskar jag att vara där. Skumt...

Och har börjat lyssna på In Flames (lite grann) samt Queens of the Stone Age (igen)

Good shit.


My journey

Ahepp, slutpladdrat, dags att berätta hur det egentligen gick till där nere i Malaga när vi försökte ta oss hem till Sverige igen.

Pga av ett mycket väl uppskattat vulkanutbrott hundratals jävla mil norrut blev vi nästan strandade i Malaga men lyckades lyckligtvis ta oss fram till Barcelona, endast tjugo minuter försenade och i god tid till nästa flyg, som skulle avgå med destination Danmark två timmar senare. Det var väl här som problemen började visa sitt äckliga ansikte, kan man väl säga (hrm).
Efter en riktigt kall pizza samt en sjuhelvetes massa kortspel beslöt jag mig för att ställa mig i kön till boardingen. Den stora anslagsskylten visade med stora bokstäver "DENMARK", följt av avgång (kl 22.40, har jag för mig, kan variera). Medan jag nynnade för mig själv i kön dök det upp flera anställda till boardingbåset och agerade väldigt misstänksamt, hetsigt talande med varandra och nervösa blickar. Trots detta var jag fortfarande positivt inställd men det körde Barcelonas flygplatspersonal ner i botten.
- "We are sorry to inform you that xxx flight to Copenhagen, Denmark, has been delayed. Estimated time on arrival; two hours."
Gick tillbaka och spelade lite mer kort i ungefär två timmar, plus en halvtimme till då de inte kunde hitta två piloter i en närliggande bar utan var tvungen att kolla med sjukhuset efter fyllesvin. Aja.

Resan tog ungefär...uh, låt se, tjugo över ett och kom fram runt fyra, så räkna ut det själv, det var hur som helst en väldigt obehaglig resa, mest pga att Christoffer och jag satt precis bredvid nödutgången i mitten. Mitt dilemma var då att antagligen hålla mig vaken eller riskera att om jag somnar, och drömmer en vild (hetsig, mardröm, picture if you will) dröm, råkar kicka till nödutgången så den flög upp, thus dödar i princip alla människor ombord på planet. Det blev inte mycket sömn den färden.

Danmark anlände vi till vid fyra på morgonen ungefär, försenade med ungefär sex timmar. Det var Norrköpingsplanet som skulle gå 22.40, så var det. Anyway, efter vi fortfarande befann oss i Barcelona när det planet lyfte från Danmark så...tja, rätt logiskt att komma på hur det gick.
Här dök ännu ett problem upp; när vi stod och väntade på våra väskor fick alla sin väska...förutom jag. "Hepp", tänkte jag och fortsatte att vänta medan bandet spottade ut fler och fler väskor utan ägare, men ingen röd resväska ploppade upp. Dock var det två riktigt identiska väskor som blev tagna och jag var centimeternära att klippa till personerna som tog sina väskor, då jag trodde att det var min väska. Lyckligtvis så slog jag dom inte.

Enligt SAS hölls min väska kvar där nere. Varför visste de inte. Jag blev en aning nervös, eftersom i den väskan, rättare sagt i accessoaren, låg en rätt stor flaska Jägermeister och en liten vinflaska som jag tagit mig friheten till att smuggla in i landet. Hur som helst sa kvinnan på SAS att "du kan komma tillbaka i morgon, då kanske dom kan kasta upp den". Kalmargänget åkte hem med bil, så det var bara Stoffe och jag kvar nu, helt ensamma i Köpenhamn, men med två biljetter till ett Hilton-hotell, strax bredvid flygplatsen. Vi sov i ungefär fyra timmar innan vi gick upp för att käka frukost och omboka vår biljetter. Och nu börjar det riktiga kaoset.

Efter frukosten gick vi ner till terminalen för att omboka våra biljetter. Problemet var bara att vi inte hade en jäkla aning vart och hur man gjorde det. Informationen pekade mot SAS Kundservice (allt fick tas på engelska, danska borde inte klassas som språk). Tog en kölapp och när Shanghai Air landat var hela terminalen fylld av asiater. Detta gjorde allting mycket svårare, speciellt när man skulle ta sig fram, de var sjukt små.
Sedan kom jag ihåg att jag ännu inte hade fått min väska än, så informationen sa åt mig att ringa från en speciell telefon så hämtar de mig där. Jag parkerade Stoffe vid SAS och begav mig bort emot den andra SAS Kundservice som dagen därpå (eller morgonen den dagen) sa att min väska hölls kvar. Men självklart var det kö här också, asiaterna hade även dom tappat bort sina väskor och krävde att SAS fixade allt. Drygt 50 nummer kvar och ett nummer i sekunden eftersom asiaterna och danskarna inte riktigt förstod varandra, så jag gick tillbaka till Stoffe istället och väntade där.

Väl framme vid SAS säger vi "Hej! Vi vill omboka dessa biljetter till tidigaste flyget till Norrköping", och lämnar frma biljetterna samt pass. Kvinnan, som för övrigt var en riktig jävla bitch, säger på bruten svenska att "ni har fel flygbolag, ring Kimber-Sterlin, här är numret, hejdå". Mycket riktigt hade vi inte SAS utan något jäkla danskt flygbolag. Vi hade endast våra egna telefoner att ringa ifrån, men enligt Informationen var samtalet gratis så vi ringde på, hamnade i en väntkö och väntade (igen).
Nu är det ju så att själva samtalet till Sterlin var helt gratis, däremot var det inte gratis att ringa inom Danmark med ett svenskt SIM-kort, så när jag hade rasat från plats 16 till plats 4 hördes åtta korta pip (YES, VI KOM FRAM!) följt av ren besvikelse när smset "Ditt salda är tomt" uppenbarade sig. Min första reaktion var "Danmark tog mina pengar, VAFAN!", vilket de iofs hade gjort. Jävla danskar...

Så nu stod vi där, utan biljetter hem till Sverige, ingen aning om hur vi ska få tag på dom, ingen kan ringa oss då vi måste betala samtal från utlandet och i en kö bakom en helvetes massa asiater för att försöka få tag i min väska.
Här har vi då guldkornet; en blondin går fram och märker att kölapparna är slut, blir helt förvirrad och ställer sig bakom den personen som står och försöker kommunicera med kundservicen. Detta skapade i sin tur totalförvirring, så alla ställde sig bakom den blonda kvinnan i tron om att de skulle hamna före i kön. I det skedet var jag beredd att slå ner de som stod i vägen, men behövde inte då kön skingrades när blondinen fick ett könummer.
Och när jag var framme visade sig att väskan inte ens fanns i Danmark, de visste inte ens vart den var. "Nahe, vafan...WHERE'S MY BAG?!", sa jag irriterat. Tydligen hade den tagit ett tidigare flyg till Norrköping kl 6 på morgonen, förhoppningsvis. Aja, tänkte jag och for vidare.

Nu vart det jävligt långt, så konversationen mellan mig och en tokig flygvärdinna kommer troligtvis komma upp här snart. Fy vad långt det blev...

A song to no one

Då är den tredje låten upplagd på myspace och om x antal månader står vi nog där på någon scen. Då får man hoppas att det blir en jävla fest, om inte, neh. Får väl åka till San Francisco och se om man inte kan börja sin bana där som några andra gjorde för snart 30 år sen *cough*.

www.myspace.com/domesticdominion

Sing it at home, everyone!

Gatumusikant, någon? Vore rätt nice. 

Och det här är ju bara för älskvärt!


Outlaw torn

Usch, den här bloggen har gått från blogg till lyricsite på två månader, antar att de besökare som är här sökte på Metallica-texter och dök upp här. Maybe, vet inte. Awesome! Nä.


Haha


Slave, born to serve

I'll tear me open, make you gone
No longer will you hurt anyone
And the hate still shakes me, so hold me up
Until it sleeps

 

Och så beger jag mig än en gång till skolan. Första lektionen för veckan/på tre veckor inc.


Rodrigoooo!

Men hallå där, Spanien!

Dream

"We're out to drink and destroy. We'd come out of clubs at seven in the morning, people are on their way to work, we're jumping on the hoods of their cars at stop signs, "GO TO WORK!""

Where's your crown, King Nothing?

Ett extremt träningspass imorgon klockan 10 och sen ett vid kvart i fem, innan dess ska jag hinna att "avnjuta" kiropraktormassage. Och sen x antal dagar senare befinner jag mig närmare Afrika än Tyskland och jobbar på att inte vara King Nothing hela mitt liv.

Hero of the day

 

The window burns to light the way back home
A light that warms no matter where they've gone.
They're off to find the hero of the day

 

 

 


My mom's chasing my dad with a frying pan

Jag springer snabbare än normalt, jag är helt omotiverad, jag längtar till studenten, jag har hittat världens roligaste hemsida (omegle.com), jag är sjukt pepp på utgång > lov > Spanien, jag...skriver?!

Death penalty

DD beger sig än en gång ut till vackra Krokek och spelar in ännu en låt.
Kan bli två om det går bättre än förra gången.
Here we go!

All about the mormons?

Hömhömhöm...tycker inte om skolan, hömhömhöm, ovärd förmiddag, nästan...hömhömhöm, Unforgiven...hömhöm, finns en anledning till varför jag lyssnar på den låten, höm.
Vad är det med detta jävla hömande?!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0