Tantan

Vill i detta nu uttrycka mitt extrema hat emot min mobil. Tar det i punkt form:

Fel nummer ett: Den är liten, för liten, inte praktiskt. Letar man efter den under stress är det som att försöka hitta en ko bland en hög getter men i själva verket finns det ingen ko...(did I make myself clear?)
Fel nummer två: Knapparna är så sjukt små att mössen i Askungen hade ringt kundtjänst. Om de funkar är en annan sak...
Fel nummer tre: Det ska inte ta tio minuter att initiera alla kontakter/sms, stenåldern är inte längre aktuell.
Fel nummer fyra: Att använda den som väckarklocka kommer inte på frågan, då mobilen är lika opålitlig som norska maffian. Mitt under natten kan den, som exempe, bara lägga av och skita totalt i att väcka en, vilket hände i torsdags.

Och medan jag sitter som en fjortis och bitchar om hur dålig min mobil är ligger en flicka på Moskas gator och fryser ihjäl, en barnsoldat i Afrika slåss för sitt liv, som man knappt kan kalla liv, och ett barn dog just i svält.

Vilken rolig värld vi lever i...yay...

Your world has ended and life for us,
So has the global marching economy.
When life as when your own existence is only the wave of your lies.
When your earth is dieing, your sky, your earth, your water and forests.
Genetic world is picking over mutations of man.
Your world is dieing.
The CIA has sold you out along with the Pentagon,
For a much better game, a much more profitable mortgage.
Multi-national corporate America is what you name it, not a democracy!
Good bye blue skys, Unless you open your eyes.
Unless you open your eyes to what in the world is happening.
The third world is waiting for you to wake up.

Den sista meningen skrämde mig. Tredje världen väntar och väntar på att vi ska göra någonting. De kan inte komma upp på egna fötter, de behöver någon som kan räcka dom en hjälpande hand. Visst, vi skickar pengar, kläder, mat, läkare, sjuksköterskor ner till de drabbas länderna, men räcker det? Det finns så mycket mer vi kan göra, om bara hela världen hjälpte till, och jag pratar inte bara om att hjälpa Afrika, utan flera länder som har det jobbigt just nu.

Men sånt kostar ju "pengar", riiiight?

(Halv)lång dag i skolan igår. 08.00 engelska med världens mest förvirrade lärare, det går knappt att ta henne seriöst längre (om jag ens gjorde det), sen så är det ju så att jag inte läser matte C, så där fick jag håltimme som jag spenderade i ett ödsligt rum med två datorer, varav den ena visade bluescreen var femte sekund. Meningen var att jag skulle arbeta med det amerikanska statsskicket, men det grusades snabbt då jag började nynna på "We're not living in America" av The Sounds, vilket då ledde till youtube. På vägen ner till historian träffar man Baljan, Ajla och Susanna som glatt avslöjar att historian är inställd. Hade jag vetat det en timma innan hade jag delat deras glädje, men istället buntade jag ihop mitt missnöje i och med ett "öööööööhh, vafan!" (vanlig fras från mig). Om ni hade suttit och väntat på en lektion i en timma hade ni också blivit missnöjda, believe me!
Gick och åt med David, Max, Gustav och Krille innan jag begav mig hem, där jag gick runt lite halvtförvirrad i väntan på att Julia skulle ringa. Det blev att jag ringde Coffa istället som stod vid De geer och letade efter Lennings-byggnaden tillsammans med Fia. På vägen till De geer ringe de mig två gånger, men märkte jag något? Nej. Det roliga var att jag hade mobilen i handen hela tiden, mp3n på högsta volym och så var inte vibratorn på, vilket BORDE sett väääääldigt dumt ut.
Till slut, efter en trip i "estetlandet" hittade vi Julia, och kunde äntligen gå och fika som det var bestämt. Dock var jag först tvungen att växla lite pengar. 60 kronor, allt i enkronor, som blev tre tjugor sen, vilket var en lättnad, för att betala i bara enkronor är enbart pinsamt.
Vi satt i två timmar på Skafferiet och pratade om lite allt möjligt. Fia var förkyld, vilket höjde underhållningsfaktorn. Sen kom en kille som Julia kände, som jag kände igen. Satt och grubblade på det i tio minuter innan jag kom på att jag hade sett honom på Sports Camp, eller, det TROR jag.
Fias och Julias begär efter glass blev för stort, så vi drog ner till Max, där vi även såg Lars Leijonborg med sin son (förhoppningsvis). Om det inte är det blir jag orolig...
Så var min halvt långa dag igår, där den andra halvan var helt klart bäst!

Bara för att listor är så roliga:

Märkeskläder eller secondhand?
Skiter i vad det är för kläder och vart de kommer ifrån, så länge de passar och ser bra ut.

Mac eller PC?
Öh, PC, ANTAR jag?

Liknar du en kändis?
George Clooney, så klart! Nej,det gör jag inte.

Bästa låten i världen?
System of a Down - Toxicity, den blir aldrig dålig!

Är det ok med vita lögner?
Så länge ingen drabbas av den, så är det helt ok!

Hur många timmar sover du per natt?
9-10 timmar.

Favoritsåpa alt. dokusåpa?
Yeah, jag är ju 40 år också...

Vilket lands matkultur tycker du bäst om?
Måste svara USA här, haha.

Det här vill jag bli när jag blir stor:
Sprinter som försörjer sig på löpning, alternativt polis.

Detta skulle jag vilja prova på:
Navy Seal-utbildningen.

Den här personen skulle jag vilja kasta en tårta i ansiktet på...
Göran Persson, han skulle säkert uppskatta det.

Det här får mig att bli alldeles vansinnig...
Extremt dryga personer.

Berätta tre saker som människor skulle bli förvånade över att veta om dig?
1. Jag kan faktiskt vara lugn.
2. Jag dagdrömmer i princip hela tiden.
3. Jag tänker mycket bättre under press, och tvärtom.

Vilken egenskap vill du helst se hos andra?
Vilken som helst, är inte petig.

Hade du något smeknamn när du gick i skolan?
"Tantan" var standard och är det fortfarande.

Hur var du som barn?
Åt, sov och sket tills jag var ungefär 6 år, då jag började idrotta. Från lugn till speedad skedde så snabbt att jag själv inte lade märke till det.

Vad tycker du om fildelning?
Piracy is a crime! But who cares...*thumps up*

Varför bloggar du?
Mest för att jag tycker det är sjukt kul att skriva utan några riktlinjer.

Betyder kärlek mer för dig än vänskap?
Värdesätter de både lika mycket

Vad kan man leva utan?
Tja....eeh...vet inte.

Vilket är viktigast hos din partner?
Att hon är sig själv och säger om något är fel, så är det finemang.

Har du funnit Harmoni i ditt liv?
Jag tror inte det.

Hur ofta lagar du mat hemma?
Så fort mamma jobbar kväll och syster inte orkar.

Vad skulle du göra med ett friår?
Åka till USA och träna.

Hur svarar du i telefonen?
"Jooonathan?"

Är du pinsam på fyllan?
Har aldrig varit full, dricker inte alkohol.

Vilken var din första konsert?
Heart of Stones, pappas band.

Hur ser folk dig?
Från vad jag har hört; atletisk person som inte kan sitta still.

Människa som gör dig enbart ledsen?
Blir inte ledsen över personer.

Människa som gör dig enbart glad?
Mina vänner. Alla är underbara!

Värsta känslan?
Att känna sig övergiven (och att inte kunna springa, ofcourse)

Favorit tv-program?
Family Guy, Simpsons,

Hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
Vaknar runt tio, äter frukost, drar till Borgsmo IP och kör ett intervallpass runt tolv, åker hem, duschar, drar ner till stan och käkar lunch med några vänner och bio på kvällen.

När grät du senast?
I lördags, när jag insåg att jag inte kunde köra 400 meter-försöker på grund av en inflammerad fot. Jag var extremt besviken. (Det var ingen flod, men liiiite grann.)

Är du vidskeplig?
Ibland, det kommer i perioder.

Vad skulle du vilja ändra i ditt liv om du fick ändra på vad du ville?
Ingenting, jag trivs med mitt liv som det är.

Skulle du vilja vara med i kungafamiljen?
Att klippa band är ju inte riktigt min grej, så jag måste tyvärr tacka nej.

Vad har du alltid velat göra men aldrig vågat?
Hm, sånt där tänker inte jag så mycket på. Vet inte just nu.

Vart går din drömresa?
USA.

Vem är ditt drömragg?
Jag har inget drömragg.

När blir man vuxen?
När man fått jobb som fast anställd.

Vill du säga förlåt till någon?
Sara, för att jag säger "hej" lika ofta som jag borde.

Vem är din hjälte?
Serj Tankian.

Vad tror du på?
Mig själv, Gud kan slänga sig i väggen.

Vad skulle du helst vara - snygg eller lycklig? 
Helst både och om det är okej!

Vad är lycka?
Att springa som ett as i 200 meter.

Vilka personer beundrar du?
Serj Tankian, Daron Malakian, Shavarsh Odadjian, John Dolmayan, Jeremy Wariner och Joni Jaako.

Vem var din första kärlek?
Madelene Lindroth.

Vem har makten i ditt liv?
Det har jag själv. Friidrotten på ett hörn också...

Har du någon dold talang?
Nope.

Har du mobbat någon?
"Råååååbert!". Fast det var rätt länge sen.

Vilket djur skulle du vilja vara?
En örn.

Har du någon fobi?
Inga som jag kan komma på.

Själva idén med sovmorgon är att man ska sova till åtminstone efter halv elva-elva. 09.25 räknas inte. När jag vill sova länge kan jag inte det, och när inte vill så gör jag det ändå, men bevisar bara att jag lever i en annan värld (som Sami och Jeremy har påpekat X antal gånger). Pappa satt vid datan när jag kom ut ur rummet så jag satte mig framför tvn och till min stora lycka började "American Dad" precis på sexan, så den första halvtimmen var räddad.
När det tog slut zappade jag igenom kanalistan på jakt efter något intressant program och det blev till slut en dokumentär på TV4 Fakta om 9/11.
Det var intressant, men också sjukt skrämmande. Jag blir sällan påverkad av sådana saker när jag själv inte är där eller inte är speciellt insatt i det. Nu låter det som om jag är väldigt känslokall, men så är inte fallet.
I alla fall, i slutet av programmet så spelade man upp olika telefonsamtal från personer inne i tornen (autentiska). En kille satt fast på 100:e våningen med hundra personer, som inte hade en aning om vad som hade hänt utan var helt lugn.

När de väl spelade upp det sista telefonsamtalet, blev jag rädd på riktigt. Det var från en kille som satt på näst högsta våningen i torn 2. Under hela telefonsamtalet får man se just det tornet, i just det ögonblicket.
Efter ett tag kommer dom till hans (Kevin Cosgrove heter han) sista stund i livet.
Det sista han sa var:
- "Hello. We're looking in...We're overlooking the Financial Center. Three of us. Two broken windows. Oh, God. Oh...
Precis då ser man hur tornet började rasa ner mot marken, och hans skrik i telefonen fick mig att stelna till av fasa. I ena sekunden var han vid liv och i den andra så var han död.
Jag kan fortfarande inte sluta tänka på det, måste väl gå terapi för det här...

07.30. Pappa kommer in och väcker mig. Jag flyger upp ur sängen efter att ha återfått medvetandet, inspekterar väskan så att allt är med inför avfärden. Äter lite frukost, läser tidningen, gör iordning håret för att sedan 08.00 ge mig ut till den annalkande bussen som skulle ta oss till resecentrum där vi med buss åker till huvudstaden.
Målet med resan är Skol-SM, en ploj-tävling där man kan klä ut sig till vad som helst. Men de finns dom som ser det som vlken annan tävling som helst, och jag är en av dom. Och hur mycket jag än säger till mig själv att jag inte behöver åstadkomma något tidsmässigt eller placeringsmässigt, kan jag ändå inte bli av med den där pressen att prestera som aldrig förr. Jag har märkt mer och mer nu för tiden att jag är extremt tävlingsinriktad, vilket märktes nu när vi väl kom fram till arenan, den där fördömda arenan i Sollentuna...
Nummerlapp, träffa allt folk, titta på när Sami och Camilla kastade. Carro försvann någonstans, så jag såg henne aldrig sen, hoppas det gick bra. Stoffe hade inte dykt upp än.
Sen var ju det showtime för mig, 400 meter, ett varv runt hela banan, mjölksyra är givet men det är fan kul!
Under uppvärmingen kändes ingenting, pigg och med spratt i benen som en liten fyraåring. Skulle dock bli värre...
Calling, namn, heat och bana ropas upp av den tämligen uttråkade funktionären. Jonathan Haag, heat två, bana fem.
"Coolt..", blir mitt svar innan jag lunkar iväg och dricker lite av Saras vatten innan hon själv ska iväg upp mot arenan för att avvärka samma sträcka som mig. Det är kallt, har ingen känsel i händerna och funktionären som ska hämta oss är inte här än. Det blev att gå runt för att försöka behålla den lilla värme man lyckades skapa under uppvärmningen.
Till slut kom den där mannen som skulle ta med oss upp mot banorna. Nummerlappvisning och namnupprop ännu en gång för att se till att alla var där.
Sollentuna-vallens banor är blå, vilket är lite ovanligt eftersom standardfärgen brukar vara orange, men det gör bara dom lite mer "good-looking". Spikskor på, overall av, fortfarande tungt klädd trots att overallen slopades. Bredvid mig satt Sara och hämtade andan efter sitt lopp, vilket hon vann (inte helt oväntat) på nytt säsongsbästa! Stolt att man känner henne!
Spikskorna sitter som berget, reser mig upp och går ut mot bana fem samtidigt som jag sätter på mig sprintglasögonen.
Jag sätter fart, trycker på, kommer upp i maxhastighet efter fyrtio meter och sen...
-"Va fan..?"
Foten börjar protestera och inte bara foten. Strax ovanför vristen känns det som om något inte är som det ska. Jag saktar ner och börjar genast analysera skadan i huvudet för att dra slutsatser. Springa eller inte springa. Avstannandes känns foten tung och nästan bruten, vilket gör att jag haltar en hel del på vägen tillbaka till starten. Grimaserandes påminns jag om den inflammerade fotmuskeln som gjorde debut för några veckor sedan och inte velat släppa taget.
Gick tillbaka till starten, heat ett sprang iväg precis när jag tittade på klockan. Jag går ut igen, snurrare lite på foten och får ett ovälkommet knak tillbaka. Testar ännu en gång, tar sats, maxhastighet, men nej, den här gången gör det ännu ondare, så jag haltar tillbaka till funktionären med startlistan och ber honom att stryka mig från den.

För ett år sedan var Skol-SM i Gävle. 100 och 400 meter var på schemat. 100 meters-finalen hoppades över av ett ömmande knä som inte fungerade, 400 meters-finalen för en förkylning. Men då sprang jag i alla fall två lopp. I år blev det inte ett enda.
Om ett år är det Skol-SM igen.

Tredje gången gillt?

Onsdagar, säger jag bara. Varför måste alltid onsdagar vara jobbiga, en massa lektioner och ingen av dom är intressant. Historia-lektionen var väl dagens höjdpunkt, då jag istället för att komma på en frågeställning var inne på olika bloggar och hemsidor som hade skrev live från LHC-projektet i Schweiz.
Inte insatt?
Nu är det såhär att man nu sen 50-talet, tror jag det var, har haft ett projekt där man vill återskapa Big Bang, men då i miniformat. "Domedagsmaskinen", som ligger ungefär 100 meter under markytan började man bygga på för 14 år sen och har varit klar i ungefär ett halvår, är till för att skicka iväg en protonstråle genom maskinfanskapet som sedan ska åka tillbaka i maskinen och möta en annan protonstråle och på så vis "återskapa" ett "mini-Big Bang". Låter väldigt mysko, enligt mig. Men det värsta är ju ändå det där med jordens undergång.
För att citera en av de ledande forskarna som är ansvarig för LHC-projektet:
- "Och med fruktansvärd tur så kommer maskinen kunna skapa små svarta hål. Dom är helt ofarliga, eftersom de förångas efter bara några sekunder."
Nu är ju problemet, enligt professor Otto Rössler, att svarta hål inte kan förångas...
,,,hm...
...utan expandera tills jorden slukas i ett stort svart hål och ett nytt universum skapas.
Trevligt!
Nu är ju frågan hur dessa forskare egentligen fick tillåtelse att genomföra ett projekt som kan utplåna mänskligheten (alternativt ge oss "a ride of a lifetime" genom ett stort svart hål)? Jag gissar på att sannolikheten att vi slukas av ett stort svart hål är vääääääldigt liten, då ingen verkas försöka förbjuda dom här forskarna att utföra sitt lilla experiment, förutom oss civila människor då, som inte vet speciellt mycket detaljer om vad som kommer att hända om maskinen verkligen spottar ut ett svart hål.
Själv tycker jag att maskinen är ett riktigt slöseri med tid och pengar. Projektet har kostat ungefär 44.3 miljarder svenska kronor. Oh, jag glömde skriva om vad projektet gick ut på.

Att hitta Higgspartikeln...
...som kanske inte ens existerar...

*Thumps up!*

Naturkunskap. Läran om människan och dess natur. Hur gener fungerar och vad de är till för. Knepet om hur man får en 17-årig person att fullkomligt dö av tristess att det nästan är...sorgligt. 50 minuter av ren informationsgödning, som man ändå inte kommer att komma ihåg en halv minut efter att lektionen har slutat. Det är det som gör ungdomens "hjärna" så underbart intressant, jämför med att skyffla kol i en låda. Kolet respresentaterar  informationen, lådan representaterar hjärnan. Kolet skyfflas in och in tills det är relativt fullt och det inte får plats mer, man lägger undan lådan för att tre sekunder senare titta in i den och kolet finns inte kvar.
Jag är sämst på att jämnföra likheter...

I alla fall, naturkunskap sucks.
Musik däremot...ja, gitarrspel idag och det kan jag jämnföra. Tänk er att man ger ett gäng apor varsin gitarr och låt dom spela fritt i ungefär två minuter för att sen spela under "ordnade" former resten av lektionen...tja, imagine.
Sen en rolig brandövning mitt under allt, så det vara bara att pallra ut i leran och det påstådda regnet (som jag inte kommer ihåg) för att sedan gå in igen...lyckat. Sen lunch med en het diskussions om vilken Frida jag sa hej till med Love och Max.
Naturkunskapslektionen sedan, som jag beskrev förut.
Efter det, två timmars prat med Julia uppe vid 600-salarna. Krister får pris för sin förvånande blick på oss (eller rättare sagt Julia) när han gick förbi, twice. Pappa var smög även runt däruppe på jakt efter en datatekniker.

Hem, äta, åka till Borgsmo IP för att vara hjälptränare åt Tjalves minigrupp med Stoffe. Gick väldigt bra, förutom vissa små problem, men de klarades av. Lekte "Under hökens vingar kom" med dom på gräsplätten bakom förråden, som numera är ett träsk av allt regn.

Så nu sitter jag här och gör ingenting. Det tänker jag fortsätta med.