What?! 175?!
Detta får mig att tänka på den händelsen på McDonalds för ett antal år sedan, efter mitt första GM (Götalandsmästerskapen).
Det var så här, att på vägen skulle vi stanna vid Donken, och jag med min snabbhet kom ju självklart först utav drygt 30-40 personer. Väl där började allt:
Tjejen i kassan - Ja tack?
Jag - En Big Mac.
Tjejen - Vill du bara ha en hamburgare?
Jag - Va?! Bara bröd?!
Tjejen - Nej, du måste beställa Big Mac och company.
Jag - Jaha, okej.
Tjejen ställer min läskmugg upp och ner (självbetjäning, aldrig varit med om tidigare)
Jag - Ingen läsk?!
Tjejen *himlar med ögonen* - Nej, du får ta själv där borta *pekar*.
Jag - Aah...
Tjejen - Ja, det blir 45 kronor.
Jag - Va?! 175?!
Tjejen - Neeej, 45 kronor.
Jag - Va?! 75?!
Tjejen - 45...
Jag - Aaaaah...*ger henne 50-lappen, får min mat och ger mig av...
Att slå mig när det gäller att vara trög är svårt. väldigt svårt...
Three dudes and one Gandalf
David - "Om solen gör så där, då har vi verkligen problem."
Haha, kul man kan ha första lektionen, eller friidrott var ju första lektionen. Det tog David hela lektionen att säga "du har klippt dig". Tummen upp för det! Invigde glasögonen på historian, säger som Gustav, "man ser som en gud!", vilket man också gör. Dock kallade André mig för Spiderman angående mönstret på sidan och fick ta konsekvenserna (jag gav honom fingret).
Jag "gjorde bort mig" ungefär tjugo minuter senare (anledningen att jag satte gjorde bort mig inom citattecken var för att jag inte riktigt skäms över det). I varje fall så sa Lena (hi-shlärare) att vi skulle få välja ett i-land och ett u-land att arbeta med (det var vad jag hörde). Jag lutade mig över till Gustav och sa lite sådär halvhögt "som u-land kan man ta Kosovo! (kan vara felstavat, har för mig att det är någon skum bosktav som ska in där någonstans...).
Om Arlind och Adnan hade suttit i ett startblock när jag sa det där hade de säkert fått Tyson Gay att se urdålig ut i jämförelse. Som tur var hörde de inte om jag sa i - eller u-land, men Arlind trodde jag sa i-land och kallade mig idiot. Förtjänade antagligen det, och nu får ju Rexhep en utmärkt anledning att kalla mig rasist igen, vilket han gjorde ganska mycket under ett par dagar före sportlovet, men jag vet inte direkt vart anklagelserna kommer ifrån. Första gången han sa det var när jag frågade (på nk-lektionen) "vad håller du på med?" (lite sådär halvt roat, eftersom han prompt skulle få det mättade saltvattnet att få i sig en matsked till).
På engelskan kom en hjälplärare som skulle hjälpa de som har det lite svårt. Jag misstänkte starkt att hon kom från Värmland...
I vilket fall som helst så skådespelade Gustav och jag hur det skulle se ut på en sådan lektion (det blir ungefärligt):
Jag - "Hello, my name is "something", and I am your help-teacher. *Rörliga gester när "läraren" skriver på tavlan*.
Gustav - "Now write it down on a white paper...nae, white är överkurs!"
Sedan när hon skulle börja tala så lät det ju lite småroligt...
Efter att damen pratat klart sa Johan att de som hade anmält sig till hjälpen skulle stanna kvar, medan vi andra kunde gå. Detta tolkade vi som vanligt; FRIHET!
Tyvärr var ju så inte fallet. Efter att ropat "whoho" ett fåtal gången gick alla andra in i datasalen. Vi misstolkade det ganska grovt, om man säger så.
Där bland high-techdatorerna fick vi sitte och göra en del uppgifter och en diagnos.
Max fick (i vanlig ordning mer än mig). Min ursäkt:
Jag - "Det satt en tomte under mitt bord klädd i en Saint Patrik-klädsel och med en stav som liknade den som Gandalf hade som barn."
Max - "Det gjorde det?!"
JSM-countdown: 7 days: Damn that start!
Skit, skit, skit, och jävla strumpor!
Var och tävlade i Sätra idag, och som den mindre underhållande meningen kanske avslöjar så är jag ju sådär besviken på min prestation.
För det första så satt inte någon spik i min vänstersko fast, så då undrade jag om jag kunde springa och byta spikskor (hade precis köpt ett nytt par, och jag satt och tog av mig dom när vi skulle starta). Sagt och gjort, jag sprang och hämtade the old ones bara för att, när jag håller på att knyta dom, dra så hårt i snöret att den där lilla hålet man sticker in snörningen i går av! 7.22, med en sko som satt väldigt lös.
Pappa påminde mig om distriksrekordet, och jag peppade mig själv inför det.
Allt var perfekt...förutom starten! Första steget blev för kort, det andra blev ännu kortare innan jag kunde ta nya steg. 7.19...rekordet ligger på 7.18. Missade att slå det på grund av den där jävla starten! (Kan ha berot på min strumpor, dom satt ju inte riktigt högt upp...)
Får ta nya tag på JSM nästa helg istället.
Stoffe körde häck, kom sexa (av sex personer, en hundradel från femman). Han blev lite Jonas-aktig där och klagade en del tills 60m försök, då han kom tvåa i sitt heat på 7.63, och blev genast gladare. Totalt kom han trea i finalen efter en kille från Rånäs 4H och mig, på 7.59. Whoho!
What a sprinter likes
En annan rolig sak (eller rolig och rolig, bara något jag konstaterade) var att varje gång jag kollade ut genom fönstret kollade alltid varje person som gick förbi tillbaka. Kände mig lite som den där apan som kastar skit i djurparken, för deras blickar var ju inte speciellt "underhållande".
Kan ju också passa på att be Saras hand om ursäkt för smällen, men tillbakakaka gills fortfarande i mitt huvud!
Var hos Rickard idag (min kiropraktor, eller inte min, men...ja..) för att räta ut min rygg för femtioelfte gången. Nu ska jag tydligen vila, men jag får lyckligtvis tävla imorgon, så jag behöver inte gråta krokodiltårar för det.
Avslutar med en mening en shaman på World of Warcraft sa till mig för en minut sedan:
"Well, have fun and drive safe."
Re-union with a 2.5 kilometer run
400 meter, sen räcker det, uppvärmning gills inte. Stoffe och jag var ute och sprang 2.5 kilometer idag och mina vader var i upprorstillstånd, speciellt min vänstra, som absolut avskyr annat underlag än friidrottsbanor.
Efter så gick vi in i gymmet och körde ett fem minuter långt pass med styrka för att sedan sätta och i bastun. Problemet med det var att jag av någon konstig anledning inte tål att sitta i ett trätäckt rum där temperaturen är...hög (det är en bastu...), en halv meter ifrån de väldigt oroväckande varma stenarna.
Dock hade jag ju två läsk att trösta mig med!
Ska snart iväg till stan för fika med Sara, Emelie, Madde, Frida unt Tim, och på tal om det är det re-union med gamla klassen den 27 februari, och jag skrev ett väldigt underligt brev till min förra mentor Breanne. Så där äckligt trevlig har jag nog aldrig varit sedan jag skulle ringa om en praoplats i 8:an.
Feeling american, through my glasses.
Träningen var rolig, som alltid. In- and outs (för er icke-friidrottare: vi sprang) och lite styrka på slutet. Kände mig riktigt amerikansk där ett tag (vilket jag alltid gör ändå, hahahaha!) utan någon som helst anledning.
Short one.
Nerd big time!
Andra dagen gick mamma, jag och Ronja dit bara för att Ronjas Rayman - och Crash-beroende inte rikigt lagt sig (vad skriver jag, det la sig aldrig ner, det har funnits ända sedan julafton 1999. I vilket fall som helst ställde jag mig lite slappt framför de begagnade spelen, och till min fasa ser jag "Dungeon Siege" för 99 kronor. Det där spelet har jag letat efter i tre år nu. Antingen var det slut eller så fanns det bara inte...
Men vänta nu? Är det inte så att när man berättar om något som det här så stämplas man som "NÖRD"...? Hm, kanske det...
The blog is back online.
Men nu ska vi väl hoppa direkt in i mitt liv slash day.
Allt började med att min väckarklocka tydligen har fått nog av mina sega uppstigande på senaste tiden, så istället för att ge ifrån sig av den senaste skiten musikbolagen kaster ut gav den ifrån sig något ljud...lite svårt att förklara, eftersom jag mest var intresserad av att stänga av fanskapsljudet innan fönsterrutorna bestämmer sig för att skiljas (what...?)
När väl ljudet tystats kom jag på att "ja, jag har RYSKA som första lektion, vad roligt, herregud!". Eller inte, det blev att försöka snooza i fem (som blev till en och en halv timme, av någon konstig anledning)
Annars var ju dagen rentav bra, kastade min penna (som jag snodde från min engelskalärare, bristen på pennor är oroväckande...) på Camilla och det gjorde min dag, speciellt när hon undersökte om den hade lämnat ett avtryck i form av...something something.
Vi var bara tre idag på skolträning (Arlind, jag och Camilla) och inuti min mage gjorde min lunch (choklad och potatisplättar) revolution mot de försvarande sakerna som min naturkunskapslärare har försökt förklara för mig de senaste halvåret. Eller kanske inte det, men i alla fall, det är rätt skönt att sova på hennes lektioner.
Jag kollade igenom mina inlägg nu och har märkt att jag inte skrivit om (jag har inte skrivit något på de senaste tolv dagarna, duh...) att i morgon ska jag hämta två par glasögon, som är till mig. Kanske ska ha dom som sprinterglasögon, oooooor? Nävars, jag är fortfarande skyldig Christer 150 kronor för mitt senaste par.
En rolig sak som Gustav, jag, Max och Krille (David är för övrigt hemma och spelar "Rome: Total War" eller vad det heter) konstaterade angående samhällsprovet på "jordens resurser" var att frågan om Coloradofloden var praktiskt taget omöjlig för oss att svara på, eftersom när den visades på samhällslektionen, satt vi på McDonalds.
Ooooch så var vi lite smådryga mot stackars general David, som troligtvis inte kommer att skicka ett enda sms till. Hans "jag är sjuk haha inget prov för mig :D"-sms visades nämligen för våran lärare och hon log lite knipslugt.
But then again, cheers guys for the comments. And guess what?
I'm back in business!
I'll be back...someday!
Bye, så länge!
I'm ruined!
Jag har förresten påbörjat ännu en novell. "Bräckliga bravader på bion" slog ju inte direkt igenom (kanske på grund att Sami är den enda som just nu äger en kopia av den). "Tolv öl efteråt" blev titeln på det nya "mästerverket" om jag nu får säga min egen mening...(ego)
Kort inlägg, kände mig halvt som halvt tvungen att skriva lite innan jag går och lägger mig. Satans lördagar utan träning, det förstör ju liksom hela min livstil...
Small people ran from gunman
Nu kanske det låter som om jag är arg, och det är jag lite också, kan bero på tröttheten. Men också den läskiga känslan av att vara iaktagen har smugit sig över mig medan jag har suttit här.
Det KAN bero på att vi inte längre har några gardiner i fönstren. Min katt fick för sig att förstöra inredningen än en gång och har nu gjort att en hel byggnad kan ta del av vad gör på datan. Kul att ungefär tjugo personer stirrar in. Vinkade till och med till någon random, och idioten vinkar tillbaka och drar igen sina gardiner...
Busted, bitch...
Upp klockan...någon tid. Jonas kommer och hämtar mig imorgon för att leka revolvermän (egentligen är det bara han) i Ishallen. Tjalvespelen går av stapeln, och jag är ju tyvärr inte 15 år, så inget deltagande där inte. Jonas dock ska (inte ställa upp) vara starter av någon konstig, men rolig anledning, och jag kan ju lika gärna följa med upp än att sitta hemma och ruttna ytterligare en dag. Tänkte även dra på mig träningskläderna och springa lite efter alltihop. Skoj skoj!